Fru talman! Det är helt sant att ingen kan göra allt. Men alla kan väl göra något, Anne-Marie Pålsson, även i Latinamerika.
Det är inte så att vi kräver några nya åtgärder av er. Det handlar i grunden om att fortsätta ett engagemang för just Latinamerika som vi har haft i vårt land under väldigt lång tid. Det är ett engagemang och en aktivitet vi har haft i Latinamerika som ni har avvecklat och satt stopp för när det gäller diplomatiskt och politiskt utbyte, när det gäller utvecklingssamarbete och när det gäller relationer till Latinamerika på andra sätt.
Jag är trots allt, får jag säga återigen, inte förvånad över att den borgerliga regeringen och Anne-Marie Pålsson så tydligt har nedprioriterat Latinamerika, att det tydligen inte finns resurser för denna jättekontinent. Jag förstår att Anne-Marie Pålsson och borgerligheten trots allt är bittra över att deras systerpartier i land efter land har förlorat makten och ersatts av demokratiska vänsterregeringar som har lyckats bekämpa fattigdomen och konsolidera demokratin.
Trots allt måste jag fråga Anne-Marie Pålsson, som brukar vara en talesperson för ett effektivt bistånd, för att biståndet ska lyftas, för att vi ska använda varje skattekrona på bästa sätt: Är det här verkligen ett effektivt användande av svenska biståndsmedel?
Vi har i decennier varit aktiva i Latinamerika och lagt en enorm mängd svenska skattepengar på att försöka bidra till en bättre utveckling, till att demokratin ska konsolideras, bygga upp sociala rörelser och minska klyftorna. När vi nu börjar se resultatet av bland annat våra ansträngningar i Latinamerika väljer man att backa tillbaka, vända ryggen till. Det sker i ett läge när vi skulle kunna vara med och vara en del i den oerhört positiva process i stora delar av hela Latinamerika som vi har varit med och bidragit till i Sverige genom våra folkrörelser och genom vårt bistånd. Anser Anne-Marie Pålsson att detta verkligen är en effektiv användning av svenska biståndsmedel?