Fru talman! Det var ett på många sätt spännande anförande av Anne-Marie Pålsson, kanske mer utifrån ett filosofiskt perspektiv än utifrån dagens betänkande. Det var mycket lite i hennes anförande som berörde de konkreta frågor vi i dag har att diskutera.
De som följer debatten och har läst betänkandet tror jag inte i dag får några svar över huvud taget från Anne-Marie Pålsson och Moderaterna beträffande varför man valt att avslå en lång rad konkreta förslag från oppositionen.
Jag skulle vilja lyfta fram just ett av de här konkreta förslagen i och med att vi inte fick något besked från Anne-Marie Pålsson varför man har valt att avstyrka detta konkreta förslag, som inte kan beskrivas som fluffigt eller icke förpliktigande.
Från den rödgröna oppositionen har vi gemensamt krävt att Sverige ska ta fram en ny Latinamerikastrategi. Vi ser ett behov av att öka, fördjupa och bredda samarbetet, och inför det behöver vi en tydlig strategi för hur det ska gå till. Från den borgerliga sidan har man valt att avstyrka det.
Jag skulle vilja veta, Anne-Marie Pålsson: Varför väljer ni att yrka avslag på det här?
Innan Anne-Marie Pålsson svarar måste jag säga att jag trots allt inte är förvånad. Om vi tittar på den borgerliga utrikespolitiken under de gångna tre och ett halvt åren finns det ingen kontinent - möjligtvis med undantag för Oceanien - som ni har prioriterat så lågt som just Latinamerika. Ni har lagt ned ambassaden i Managua och avvecklat biståndet till El Salvador, Haiti, Honduras, Peru, Nicaragua och Brasilien. Era ministrar, som knappast är kända för att vara flygrädda, har knappt satt sin fot på latinamerikansk mark.
Trots allt vill jag veta, Anne-Marie Pålsson: Varför detta totala ointresse för Latinamerika? Varför är man inte intresserad av att se Latinamerika som någonting annat än på sin höjd en marknad för svenska JAS Gripen-plan?