Fru talman! Världen har förändrats sedan 1936. Ja, det har den gjort. Men de grundläggande problemen kvarstår. Vad gäller synen på rättvisa är den inte bara 50, 60 eller 70 år gammal - det är svårigheter att definiera begrepp som har tusentals år på nacken. Ibland är det så att världen inte alls förändras.
Vad jag försöker peka på här är att det är väldigt lätt att stå och prata om att vi vill ha rättvisa, vill ha demokrati, vill ha frihet, vill ha välfärd och vill ha både det ena och det andra. Det vill vi alla ha! Det är fullständigt orimligt att hävda någonting annat. Vi vill alla ha det. Det är lätt att säga detta.
Det som är så oändligt svårt är att säga: Hur ska vi paketera detta? Hur ska vi kombinera det? Vilka målsättningar är det centrala? Kan vi tolerera att någon målsättning får ett sämre utrymme eller kanske till och med försämras mot det att någon annan målsättning lyfts fram och blir viktigare? Detta bygger förstås på moraliska överväganden. Någon kanske också skulle säga politiska, men det är nog framför allt moraliska överväganden det handlar om.
När vi läser detta betänkande ser vi att det är fullt av denna typ av ganska lösliga formuleringar. Det hade varit en annan sak om man från oppositionens sida sagt så här: Vi vill att korruptionen ska minskas genom att man vidtar exakt dessa konkreta åtgärder med allt vad det innebär. Då finns det en möjlighet att säga att det är en bra eller en dålig åtgärd. Att bara önska att man ska vidta åtgärder mot korruption är att slå in öppna dörrar.