Fru talman! Även jag tänkte i dag fokusera på flygtrafikledning. Sverige är i dag ett av de bästa länderna i världen vad gäller flygsäkerhet. Vi i trafikutskottet och riksdagen ett särskilt ansvar för att göra vad vi kan för att se till att Sverige fortsätter att vara det. Flygsäkerheten får inte äventyras. Den har högsta prioritet för oss i Miljöpartiet.
If it ain't broke, don't fix it - om det inte är trasigt, laga det inte. Det är ett amerikanskt uttryck som jag kommer att tänka på när vi talar om konkurrensutsättning av flygtrafikledning. Sverige har en flygtrafikledningstjänst i världsklass. Varför då splittra upp och föra in onödig osäkerhet?
Varje överlämning är ett riskmoment. Ju fler aktörer som är inblandade, desto fler risktillfällen får man. Så blir det om man splittrar upp och fragmentiserar och har olika aktörer i till exempel samfällda TMA:n.
Flygtrafikledningstjänsten är en viktig form av myndighetsutövning som i huvudsak bör utföras av just en myndighet, inte av privata aktörer. Särskilt kritiskt är det i Sverige, där den civila och militära flygtrafikledningen för luftfarten är integrerad. Det är ett unikt system i världen. En väl fungerande och ändamålsenligt organiserad flygtrafikledning är väsentlig för såväl god flygsäkerhet som rikets säkerhet. Därför bör den som kan tänka sig att låta privata aktörer ta över mycket flygtrafikledning fundera över de säkerhetspolitiska aspekterna, som Suzanne Svensson var inne på.
Det är klokt att inte tänka dogmatiskt och använda en och samma lösning på alla problem. Tankelåsningar leder ofta väldigt fel. Konkurrensutsättning är mantrat för allianspartierna. Konkurrensutsättning löser alltid alla problem. Allt blir bättre med konkurrensutsättning och konkurrens, enligt dem. På vissa områden stämmer det. Det behövs mer konkurrens på vissa områden. Men jag önskar att allianspartiernas företrädare skulle rikta sina ansträngningar mot att förbättra konkurrensen till de områden där det verkligen skulle behövas konkurrens. För att nämna ett exempel är det enligt min mening sorgligt att en torftig likriktning och enfald börjar prägla våra städer när till exempel mångfalden av små lokala kaféer, restauranger och kiosker trängs undan av stora kedjor. Här finns mycket att göra för att förbättra konkurrensen och främja en fungerande marknad, eller en marknad över huvud taget.
Men att till varje pris försöka krysta fram en marknad för samhällskritiska verksamheter som flygtrafikledningstjänster är något helt annat. Det är ingen bra idé. Vårt fragmentiserade järnvägssystem är ett avskräckande exempel. Det är viktigt att stämma i bäcken och se till att det inte uppstår en liknande oreda i flygtrafikledningen. Det kan visa sig bli både farligt och dyrt i längden.
Låt mig nämna några av problemen med konkurrensutsättning av flygtrafikledningstjänsten. Om Luftfartsverket förlorar för många uppdrag att driva torn och därmed inte längre har tillräckligt mycket kompetens kvar kan Försvarsmakten till slut tvingas bygga upp sin egen kompetens igen. Det blir dyrt och är onödigt. Ska det finnas redundans i systemet, alltså flygledare som är beredda att ta över om någon privat aktör inte klarar av sitt uppdrag, drar sig ur det, kanske går i konkurs? Hur välskrivna kontrakt vi än har är vite en klen tröst om det går fel. Samhällskritisk verksamhet får inte styras med vite. Det finns många fler frågetecken gällande till exempel kompetensförsörjning och ansvar för underhåll och infrastruktur. Jag vill även nämna gröna inflygningar. Edward Riedl var inne på miljöaspekterna här. Det blir svårare i de samfällda TMA:na om man har fler aktörer att samordna.
Vidare går stordriftsfördelar förlorade om flygtrafikledningen splittras upp på många olika aktörer. I tidningen Ny Teknik skrev man i går, vill jag minnas, att tekniken nu är på plats för att Örnsköldsviks flygplats ska kunna bli först i världen med fjärrstyrd flygledning. Tanken är att flygledarna ska sitta i Sundsvall och dirigera planen på 15 mils avstånd med hjälp av kameror. Detta kan innebära en effektivitetsvinst. Luftfartsverket säger till Ny Teknik att de bedömer att tekniken kan vara intressant för ca 25 flygplatser i Sverige och att intresset är stort internationellt. Men, konstateras i artikeln, för att Örnsköldsvik och Sundsvall ska kunna använda den nya tekniken krävs att Luftfartsverket vinner den upphandling av flygtrafiktjänsten som nu pågår på de båda flygplatserna.
Jag finner det anmärkningsvärt att upphandlingar av flygtrafiktjänst fått fortsätta, som Suzanne Svensson redogjorde för, till och med i ett samfällt TMA, trots att riksdagen beslutat att så inte skulle ske förrän det pågående beredningsarbetet avslutats och regeringen återkommit till riksdagen och redovisat vad som gjorts för att säkra flygsäkerhetens högsta prioritet och hänsyn till Försvarsmaktens behov. Varför håller inte regeringen överenskommelsen om detta? Det vore mycket intressant att höra vad regeringspartierna säger om det.
Det är för mig en mycket märklig inställning att, som regeringspartiernas representanter gör, prioritera kortsiktig prispress i några av landets kommuner som väljer att subventionera regionala flygplatser. Vi prioriterar flygsäkerhet. Jag vill uppmana företrädarna för de borgerliga partierna att kasta av sig de marknadsfundamentalistiska skygglapparna. Tänk större, tänk längre! Vi måste undvika fragmentisering, osäkra ansvarsförhållanden och ökad kostsam upphandlingsbyråkrati.
Jag upprepar: Se hur det gått med drift och underhåll av järnvägen! Så kan vi inte hantera även flygledningen. Vi måste stämma i bäcken och undvika att föra in osäkerhet i en så samhällskritisk funktion. Ordning och reda är minst lika viktigt i luften som på spåren. Det är därför bra att vi nu har en majoritet för att skapa förutsättningar för att behålla det. Utskottets majoritets förslag är att den lokala flygtrafikledningstjänsten på Swedavias flygplatser, de militära flygplatserna och flygplatser som Försvarsmakten har ett stort behov av samt flygplatser inom samfällda terminalområden enbart ska utövas av Luftfartsverket.
Med vår politik vill vi göra flyg i södra Sverige onödigt. Vi vill satsa på att bygga ut järnväg och kollektivtrafik i stället. Då behöver man kanske inte ha så många flygplatser och så mycket flyg. Det är en väldigt positiv politik. Vi tänker framåt. Vi tänker på kommande generationer och att också de ska ha en god miljö. Jag ser att Edward Riedl har begärt replik på mig, så vi får säkert tillfälle att diskutera detta vidare.
Jag vill även nämna att vi vill göra om Bromma flygplats till en boplats. Vi vill också frigöra andra städer som har centralt belägna flygplatser från de miljöproblem och det markutnyttjande som dessa flygplatser ger upphov till.
För tids vinnande nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation 4 om avveckling av flygplatser, även om jag naturligtvis står bakom alla Miljöpartiets reservationer. Jag vill också yrka bifall till betänkandets förslag till beslut angående flygtrafikledningstjänst under punkt 5.
(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Jag får be ledamoten om ett förtydligande. Reservation 4 är skriven av Jan-Evert Rådhström. Det står henne naturligtvis fritt att yrka bifall till den, men jag föreslår reservation 3.)
Kära nån! Då blev det alldeles galet! Men jag förstår att Jan-Evert Rådhström blev glad. Tänka sig! Jag menade punkt 4. Naturligtvis yrkar jag bifall till reservation 3 under punkt 4, Avveckling av flygplatser. Nu blev det alldeles rätt.