Fru talman! Låt oss först se på frågan om överlämningar. Jag förstår fortfarande inte, men vi kanske inte kommer längre i frågan. Det blir inte fler personer eller fler torn. Det kommer även i fortsättningen att vara lika många torn och rimligen lika många personer som kommer att jobba i tornen. De kommer att ha lite olika arbetsgivare. Vi ser redan i dag privata flygbolag, och de har inte samma arbetsgivare. Med er logik, om olika arbetsgivare alltid innebär en risk när man ska prata med varandra, borde ni vilja förstatliga - nu borde jag kanske inte säga för mycket - också flygbolagen och allt annat. Men det blir inte färre kontakter med varandra vid inflygningar.
Det är klart att varje överlämning är ett riskmoment, men det blir varken fler eller färre överlämningar beroende på vilken arbetsgivare de olika personerna har. Det är min poäng.
Vi ska självklart inte låta flygledare stå standby. Det är som i alla andra yrken; man måste jobba med yrket för att behärska det. Självklart ska inte en kader människor sitta och vänta på om något händer. De som redan jobbar där ska vid en förhöjd risksituation eller liknande gå in. Sådana frågor har med hjälp av säkerhetsklassning och så vidare lösts inom andra områden. Det kan rimligen inte vara svårt att göra här heller.
Jag ställer denna sista fråga ändå, fast jag tror att jag inte kommer att få något svar. Nu har jag provat med både Annika Lillemets och Socialdemokraterna. Med det förslag ni har lagt fram tillsammans, vad händer med flygplatserna i Trollhättan, Västerås och Norrköping? Det finns fler flygplaster, men vi börjar med dem. Vad händer med förslaget? Hur ser ni på de flygplatserna? Ska bandet backas för dem, eller är det okej att de har det så? Kritiken är att det är problem med säkerheten, och då tycker ni att det är okej med sämre säkerhet för dem. Politiker från ert håll är emot den reform vi genomförde, som innebär att absolut ingenting ska ändras. Vad händer med Trollhättan, Västerås och Norrköping?