Fru talman! Jag ska inleda med att säga att jag i stort instämmer i Suzanne Svenssons inledningsanförande. Däremot har jag här i dag hört väldigt mycket hur man recenserar och misstänkliggör andra partier för deras bevekelsegrunder för sina beslut, i det här fallet gällande konkurrensutsättning av flygtrafikledningen, och det tänker jag inte göra. Jag har inte heller några heliga och ännu mindre några oheliga allianser i det här sammanhanget, utan jag talar för Sverigedemokraterna och ingenting annat.
Trots att vi är rätt nya i den här församlingen har vi genom åren sett nog av misslyckade avregleringar och misslyckade konkurrensutsättningar. Jag behöver bara nämna taxi, elbolag och järnvägen så har jag sagt några stycken. Det finns fler exempel.
Vi hade för några dagar sedan en hearing i Skandiasalen angående det här, där allehanda experter ställde upp. Jag ställde då en enda fråga, och den ställde jag till i det här fallet konkurrenten till Luftfartsverket; jag tror att de går under beteckningen ACR. Jag frågade lite naivt hur det kommer sig att man kan sänka kostnaderna med 30 procent. Jag tycker att det var en rätt väsentlig fråga att få ett svar på, men det fick jag inte annat än att man lite blekt uttryckte att de var så effektiva.
I går, vill jag minnas att det var, kom man också med ett pressmeddelande där man faktiskt fläskade på budet lite grann - nu var det närmare 40 procent. Jag vet inte hur ett företag bär sig åt. Låt oss säga att Luftfartsverket har en del överrock i form av byråkrati. Det är mycket möjligt; jag kan inte deras arbetsform. Den går i så fall att rätta till, men det kan ändå inte vara förklaringen. Även de nya som har sådana ambitioner måste nämligen hålla sig med en viss administration. I annat fall kommer de inte att klara av det.
När jag hörde om de 30 procenten kom jag osökt att tänka på DSB, det danska tågbolag som tog över järnvägen nere i Öresundstrakten med ett anbud som låg just 30 procent under övriga anbudsgivare. Det slutade som bekant i katastrof och kostade regionen mycket pengar. Därför kan jag förstå att det första jag hörde om Swedavia var att man krävde en uppbackning, det vill säga att Luftfartsverket om det här nu inte skulle fungera får se till att hålla en reservstyrka. Swedavia tackade mycket artigt nej till det och sade: På det sättet jobbar inte vi.
När vi väl hade kommit så långt hade jag inga problem att ta slutlig ställning i det här. Vi menar nämligen inom Sverigedemokraterna att allt faktiskt inte lämpar sig för utförsäljning eller konkurrens. Det finns en del saker samhället faktiskt bör ha kontroll på. Med det sagt yrkar jag bifall till majoritetstexten, det vill säga bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på reservationerna.
Jag har en liten grej till. Jag hörde här, fru talman, om piloterna som var anställda i privata bolag och att det fungerade med säkerheten. Jag vill då i korthet nämna att den bästa försäkringen med piloterna är att de är med på planet. Det är inte flygledarna.