Herr talman! Det betänkande vi skall debattera
handlar om ett reformerat system för förtidspensioner.
Frågan har utretts ett antal gånger, så egentligen hade
väl de flesta av oss hoppats på att regeringen när man
väl lägger fram en proposition skulle ha kommit till
skott. Det socialdemokratiska rådslaget om det nya
pensionssystemet visade på tre viktiga frågor: Premie-
reservsystemet, avgiftsväxlingen och det faktum att
förtidspensionen i förhållande till det nya pensions-
systemet inte var löst.
Då blir det nästan tvunget att i samband med för-
slaget till nytt pensionssystem lägga fram ett förslag
till nytt förtidspensionssystem. Jag har faktiskt en viss
förståelse för regeringens dilemma, men det betyder
inte att jag accepterar det.
I propositionen utfärdar regeringen i princip en-
dast riktlinjer för hur en ny förtidspension skall ut-
formas och tillsätter en expertutredning för att fylla
riktlinjerna med innehåll. Vi har på vårt bord en ny
principproposition. Vänsterpartiet ställer sig i princip
bakom de riktlinjer som regeringen skissat i proposi-
tionen. Men med tanke på hur princippropositionen
för det nya pensionssystemet har förändrats sedan
riksdagens beslut våren 1994 känns det mycket
vanskligt att ta ställning till regeringens riktlinjer. I
propositionerna om det nya pensionssystemet behand-
las t.ex. även förtidspensionen, eftersom de båda
systemen, trots att de skall skiljas åt, är beroende av
varandra.
Regeringen föreslår att en försäkrad skall kunna få
hel förtidspension vid i det närmaste helt nedsatt
arbetsförmåga. Det tycker vi är bra och ställer oss
bakom förslaget. Vi tror att lagändringarna kommer
att underlätta fastställandet av nivån på arbetsförmå-
gan.
Kravet på att arbetsförmågan skall vara nedsatt
med 100 % har lett till ibland helt orimliga konsek-
venser. Det har hänt att försäkringskassan meddelat
förtidspensionärer att om de ertappas med att bära
mer än en kasse från Konsum kan förtidspensionen
dras in. Skall jag spetsa till det skulle jag kunna hävda
att det vore bättre för axlarna på förtidspensionären
att han eller hon fördelade innehållet i en kasse på två
kassar. Men då kan pensionen enligt kassan ryka. Det
är faktiskt helt absurt.
Både lagstiftningen och myndigheterna bör inse
att även förtidspensionärerna måste äta för att leva.
Dessutom var detta en regel som mest drabbade kvin-
nor.
Den senaste förtidspensionsutredningen föreslog
därför att särregeln om hushållsarbete skall tas bort.
Det tycker jag är ett mycket bra förslag. I och för sig
är väl Lagen om allmän försäkring den enda lag vi har
i Sverige som lyfter fram kvinnors matlagning som
hushållsarbete, men eftersom paragrafen inte inne-
burit någon fördel för kvinnor, utan snarare varit ett
moment 22, är det bra att utredningen vill slopa den.
Jag tar för givet att regeringen med sitt förslag om en
mildring av lagtexten också menar att denna särregel
skall tas bort.
Herr talman! Förtidspensionen har lyfts ur pen-
sionssystemet eftersom det nya pensionssystemet skall
vara ett renodlat ålderspensionssystem. Det tycker
Vänsterpartiet är bra. Det går dock inte att undvika att
de båda systemen även i framtiden kommer att ha en
viss koppling till varandra. Kopplingen mellan för-
tidspensionen och det reformerade pensionssystemet
blir särskilt tydligt vad gäller förslaget att vi i framti-
den skall kunna gå i pension vid 61 års ålder. Beräk-
ningar som utredningstjänsten tagit fram visar att det,
precis som i delpensionen, är de med relativt hög
inkomst som kan utnyttja erbjudandet att gå i pension
tidigare. De med förslitande arbetsuppgifter, som ofta
är kopplade till låg lön och därmed lågt pensionsun-
derlag, kommer med stor sannolikhet inte att kunna
anta erbjudandet.
Regeringen skriver i propositionen: Försäkringen
är inte heller avsedd att täcka mindre variationer i
fråga om fysisk eller psykisk prestationsförmåga som
kan följa av exempelvis naturligt åldrande.
Denna skrivning oroar mig. Det räcker inte med
att utskottsmajoriteten försäkrar att förtidspension
även fortsättningsvis kommer att kunna beviljas efter
61 år. Vem kan avgöra om en förslitningsskada till
viss del beror på åldrande eller enbart på arbete?
Det finns en risk att en sådan skrivning leder till
liknande bedömningar som gjordes vad gäller kvin-
nors förslitningsskador. Eftersom de burit barn och
matkassar under hela sitt liv berodde förslitningsska-
dan delvis på det och inte enbart på arbetsuppgifterna.
Då fanns det inget klart samband och förtidspension
beviljades inte.
Tidigare fanns en äldreregel i förtidspensionen
som innebar att man vid prövningen av om förtids-
pension skulle beviljas tog hänsyn till den sökandes
ålder och arbetsmarknadsläget. Den regeln vill Väns-
terpartiet ha kvar, eftersom vi menar att den ger för-
säkringskassan möjlighet att ta hänsyn till sådana
variationer i fysisk och psykisk prestationsförmåga
som naturligt åldrande kan leda till.
Låginkomsttagare med förslitande arbetsuppgifter
skulle på så sätt få en möjlighet att ekonomiskt klara
sig fram till ålderspensionen utan att ålderspensionens
nivå skulle bli lidande.
Herr talman! Generellt sett drabbas kvinnor av ar-
betssjukdomar och män av olycksfall i arbetet. An-
ledningen till det är att kvinnor oftare arbetar inom
vård- och serviceyrken där förslitningsskador är
mycket vanliga. De förändringar som gjorts av arbets-
skadebegreppet i lagen har gjort att det är svårt för
kvinnor att få sina förslitningsskador godkända som
arbetsskada. Med skärpningen definierade man bort
kvinnors arbetsskador, vilket också påpekades av
JämO som var mycket kritisk mot skärpningen.
Att definiera bort halva befolkningen löser inte
problemet med det stora antalet arbetsskador. Ar-
betsmiljön inom vård och omsorg blir inte bättre för
att vi stoppar huvudet i sanden och säger att detta inte
är en arbetsskada. Vi vill därför att arbetsskadebe-
greppet och bevisregeln återställs till vad som tidigare
gällde.
Den expertgrupp som nu skall tillsättas måste en-
ligt min mening se lösningen av detta problem som en
av sina huvuduppgifter.
Herr talman! Så till sist vill jag säga några ord om
begreppet restarbetsförmåga. En försäkrad som anses
ha en viss restarbetsförmåga skall stå till arbetsmark-
nadens förfogande på den arbetsförmåga han eller hon
har kvar. Det kanske är OK för den som i botten har
ett arbete, men för den som inte har ett arbete är det
värre. För vilken arbetsgivare anställer en människa
som är förtidspensionär till 75 % och som har 25 %
arbetsförmåga kvar och var finns det sådana arbetstill-
fällen? Vi anser att den arbetsskadade måste ha fast
anknytning till arbetsmarknaden för att det över hu-
vud taget skall kunna göras en bedömning av restar-
betsförmågan.
Att bedöma en arbetshandikappad som av olika
skäl lämnat arbetsmarknaden utifrån deras restarbets-
förmåga i förhållande till de fem olika stegen är i
nuvarande försäkring inte relevant och orsakar stort
mänskligt lidande.
Vi anser därför att reglerna för denna grupp, dvs.
de som inte har fast anknytning till arbetsmarknaden
måste mildras. Arbetsmarknadsministern berättade i
dag på frågestunden om den deltidsdelegation som nu
skall börja arbeta. Jag tycker att problemet med för-
tidspension i förhållande till restarbetsförmågan även
bör diskuteras i denna delegation.
Herr talman! Jag står självklart bakom Vänster-
partiets reservationer, men för tids vinnande yrkar jag
endast bifall till reservation 16, mom. 10, reservation
17, mom. 11 och reservation 21, mom. 15.