Fru talman! Rolf Kenneryd undrade om jag kunde
lätta på förlåten kring den bostadspolitiska proposi-
tionen. Den andra propositionen har jag ju inte be-
redningsansvaret för. Rolf Kenneryd förstår säkert att
det inte är möjligt. Jag skall i alla fall säga så mycket
att ett av de stora problemen för de kommuner som
har kraftiga befolkningsminskningar är att de i flerta-
let fall också har stora bekymmer med sina kommuna-
la bostadsbolag. De har dessutom en hel del bekym-
mer med borgensåtaganden för bostadsrättsförening-
ar. Befolkningsminskningen underlättar inte dessa
problem utan försvårar dem tvärtom ytterligare.
Det största regionalpolitiska grepp som vi kan ta
är kanske därför att göra det lättare för dessa kommu-
ner på just de här områdena. Det är en ansats som vi
med all säkerhet kommer att göra i det förslag som vi
så småningom skall lägga fram för riksdagen.
Rolf Kenneryd frågade också om jag är beredd att
göra något avseende utjämningssystemet som kan
träda i kraft 1999. Låt mig först säga att jag har en
oerhört stor respekt för problematiken kring skattut-
jämningen. Jag tror att Rolf Kenneryd och jag har
samma erfarenhet på den punkten. Jag har under min
15-åriga kommunala bana upplevt fyra skatteutjäm-
ningsutredningar som har lett till förslag i riksdagen.
Varenda gång ett beslut med anledning av dem har
tagits har alla de kommuner som gynnats inte sagt
någonting medan de som har fått bidra till systemet
har anfört synpunkter. Vi har hela tiden haft en sådan
process.
Jag tror därför att man skall vara oerhört noggrann
med det underlag som krävs när förändringar skall
göras i systemet. Jag vill väldigt noga understryka att
det finns all anledning att ha respekt för de befolk-
ningsminskningar som nu håller på att ske i glesbygd.
Jag ser utomordentligt allvarligt på dem. Om vi skall
göra någonting i systemet mot den bakgrunden måste
vi vara noggranna med att ha ett ordentligt underlag.
Jag har gjort mig underkunnig om att vi inte har
ett sådant underlag förrän i slutet av året från Utjäm-
ningskommittén. Man får däremot aldrig vara dogma-
tisk. Det står i överenskommelsen och beslutet om
den nya skatteutjämningen att om enskildheter får
mycket stora och svåra effekter, skall man vara be-
redd att göra ändringar. Men jag är angelägen om att
säga att det även då behövs ett underlag.
Skulle ett sådant underlag komma fram i fall där
enskildheter får en förödande betydelse, får man vara
öppen för att föra resonemang om detta. Jag tycker
dock att de mest omfattande resonemangen måste
vänta till dess att man har det totala underlaget.
Låt mig säga till Birgitta Gidblom att jag delar
hennes bekymmer för den landsända som hon kom-
mer från. Jag skall själv åka upp till Norrbotten på
fredag, och jag har varit där många gånger. Jag kän-
ner till de problem som ni brottas med. Men jag tyck-
er att man i rättvisans namn måste säga att även stor-
städerna brottas med en hel del problem. Framför allt
får jag höra detta om kostnaderna för flyktingmottag-
ning och för socialbidrag. Varenda gång jag träffar
storstadsrepresentanter får jag höra att dessa kostna-
der är besvärande för dem. Därför är det viktigt att vi
ser till helheten när vi gör de här förändringarna.