Fru talman! Jag ber att få tacka inrikesministern
för svaret. Det är ett viktigt ämnesområde som vi nu
under några minuter har att diskutera.
Bakgrunden till interpellationen, dvs. den statistis-
ka bekräftelsen på de senaste årens befolknings-
minskning, inger oro. Det krävs snara och verknings-
fulla åtgärder på olika politiska nivåer, även från
enskilda medborgare i dessa bygder, för att bryta den
negativa utvecklingstrenden.
Svaret ger en ganska fyllig fakta- och bakgrunds-
beskrivning. Det indikerar att inrikesministern och
hans medarbetare är relativt väl förtrogna med pro-
blematiken och dess omfattning. Tyvärr är inrikesmi-
nisterns redovisning av förslag till åtgärder och lös-
ningar tom, innehållslös, när det gäller konkretise-
ringar. När det gäller mer allmänna åtgärder hänvisar
inrikesministern till pågående beredningsarbete i
Regeringskansliet kring aviserade propositioner om
regionalpolitiken respektive bostadspolitiken.
Jag har förståelse och även respekt för det princi-
piella förhållningssättet att inte avslöja innehållet i
kommande propositioner. Jag skulle ändå vilja efter-
höra om inte inrikesministern kan lätta litet på förlå-
ten och nämna något om de principer som vägleder
det åberopade nu pågående beredningsarbetet.
När det sedan gäller det primär- och landstings-
kommunala skatteutjämningssystemet delar jag inri-
kesministerns uppfattning. Det är ett av de absolut
viktigaste instrument som staten har för att omfördela
resurser i regionalpolitiskt syfte. Som bekant delas
denna uppfattning inte av alla partier i denna kamma-
re. Just därför är det synnerligen viktigt att systemet
är så effektivt utformat som möjligt.
Som framgår av såväl interpellationen som svaret
biträdde Centerpartiet de beslut som ledde till det
nuvarande systemet. Jag vill dock påpeka att detta
skedde i och med att det här systemet ingick som en
del i ett större åtgärdspaket, med åtskilliga andra stora
och viktiga komponenter, i syfte att sanera den då
dåliga gemensamma ekonomin. Jag vågar påstå att en
ensidig uppgörelse kring utjämningssystemet inte
hade kommit till stånd utan ytterligare förändringar i
den riktning vi då redan hade åstadkommit. Jag tvekar
heller inte att påstå att den efterföljande utvecklingen
bekräftar att vi från Centerpartiets sida den gången
hade rätt i våra synpunkter och strävanden.
Inrikesministern hänvisar i sitt svar till att den på-
gående parlamentariska utredningen bör avvaktas
innan förslag till förändringar kan framläggas. Jag har
erfarit att utredningen avser att framlägga sina samla-
de förslag i oktober detta år. Det omöjliggör beslut
under höstriksdagen baserade på utredningens förslag.
Det framgår också av svaret. Utredningen kan alltså
inte inväntas om beslut skall kunna gälla redan under
1999. Det är min absoluta uppfattning att så måste
ske.
Min avslutande fråga i denna omgång är därför:
Är inrikesministern beredd att på någon punkt delta i
en diskussion som syftar till beslut som kan gälla
redan nästkommande år?