Fru talman! Det inomkommunala utjämningssys-
temet, som i sig strider mot formuleringarna i den
svenska grundlagen om den kommunala beskattnings-
rätten, har också en rad märkliga och troligtvis oöns-
kade effekter som indirekt har kommit att belysas i
såväl Rolf Kenneryds interpellation som i statsrådets
svar.
En sådan effekt är att det här systemet inte ger en
kommun några som helst incitament att själv genom
ökat skatteunderlag påverka sina intäkter. Det social-
demokratiska kommunalrådet i Pajala har pekat på
detta förhållande och uttalat att det för Pajala kom-
mun - men det gäller i stort sett alla kommuner - inte
spelar någon som helst roll för intäkterna om man i
kommunen kan fixa fler jobb. Skatteintäkterna blir
ändå desamma. Om då kommunen får lägga ned
pengar på att öka förvärvsfrekvensen blir en sådan
åtgärd en dålig lösning för kommunen. Skatten från
det ökade skatteunderlaget tas omedelbart om hand av
det inomkommunala systemet.
Vi moderater har tydligt sagt att vi vill ha ett ut-
jämningssystem som ger ett hundraprocentigt incita-
ment för kommunerna att själva öka skatteunderlaget.
Jag tycker att Jörgen Andersson borde ta tillfället i akt
och säga att den kommitté som han har tillsatt också
borde studera vilka effekter dagens inomkommunala
utjämningssystem har haft på incitamenten ute i
kommunerna. Om kommunerna låter systemet styra är
ju detta negativa incitament och kommer inte att med-
verka till en ekonomisk tillväxt i landet.
En annan effekt av det inomkommunala systemet
är att det är uppbyggt som ett nollsummespel. Statsrå-
det belyser själv det i sitt svar. Om man vill öka bi-
draget på någon punkt, t.ex. för befolkningsminsk-
ningar, måste man med den här uppläggningen defi-
nitionsmässigt minska bidragen någon annanstans.
Vi moderater har hävdat att inkomstutjämningen
och kostnadsutjämningen för kommunerna måste vara
en statlig uppgift. Det är staten som skall betala de
bidragen. Det skall inte ske genom en omfördelning
av en lokalt uppburen skatt. Med den metod vi anvi-
sar har man helt andra möjligheter att rätta till de
eventuella svårigheter som uppstår, t.ex. på grund av
befolkningsminskningar.
Det verkar på det svar som Jörgen Andersson har
givit som om regeringen och han själv så till den grad
har gjort sig till fångar i det här grundlagsstridiga
inomkommunala systemet att man inte kan tänka i nya
banor, trots att systemet rimligen har direkt negativa
effekter för vårt land.