Herr talman! Det är glädjande och näst intill rörande hur överens jag och Rossana Dinamarca är när det gäller det bekymmersamma med resultaten i den svenska skolan. Det ligger nära till hands att bolla tillbaka och fråga varför alla dessa goda idéer och dessa fantastiska insikter har kommit först på senare år när det är så många år - det är ändå ett faktum - då det har varit en rödgrön majoritet som har suttit på möjligheterna att förändra och vända den skuta som man ibland talar om redan när förändringen skedde.
Det kan väl ändå inte ha gått någon förbi att så fort alliansregeringen tillträdde 2006 satte man full fart med utredningar och remissomgångar. Det är bara att vända sig till våra olika remissinstanser. SKL kan säkert ge dig en del information om hur arbetsbördan har sett ut när det gäller denna bit. Det är väl ganska självklart när man tar över ett departement och hamnar i regeringsställning att man först måste utreda ordentligt för att veta att man kommer med förslag som får en bra effekt och som görs på rätt sätt.
Detta tog alliansregeringen ansvar för och gjorde. Man hade en ganska bred remissrunda för att se till att alla de människor, institutioner och organisationer - fackliga och andra - som har kunskap och insikter om hur svensk grundskola fungerar fick vara med och säga sitt. När detta väl var gjort lanserades de olika reformerna. 2011 var det största reformåret någonsin i svensk historia.
Vad har Rossana själv att komma med tillbaka? Och framför allt: Hur ser ett gemensamt alternativ ut? Det känns ganska spretigt när man lyssnar till er.