Herr talman! Först vill jag beklaga att skolministeraspiranten lämnade kammaren efter tio minuter.
Den skolpolitiska debatten har under den senaste tiden fokuserat på allt från läxhjälp till om huruvida gymnasiet ska ge högskolebehörighet eller inte. Men vi har många utmaningar i grundskolan, inte minst resultaten och elevernas villkor och rätt till en bra utbildning oberoende av var man bor - det är åtminstone ambitionen i den nya skollagen. Men vi är alla medvetna om att det inte är så.
Vår analys i Folkpartiet är att detta delvis beror på att vi har en kommunaliserad skola där de lokala politikerna ytterst är de som anger tonen för vilka kvalitetsinsatser och prioriteringar man gör lokalt.
Vi är bekymrade över att svensk skola inte är likvärdig. Skillnaderna är stora inom och mellan kommunerna. Skolverkets statistik över slutbetyg i årskurs 9 i samtliga ämnen visar på skillnader på skolnivå i allt från 100 procent Godkänd i alla ämnen till en skola där bara 26 procent av eleverna hade Godkänd i alla ämnen. Det är det stora problemet i svensk grundskola.
Till kollegan Jabar Amin vill jag citera en mening ur utbildningsutskottets betänkande nr 1, som vi behandlade i november-december: "Andelen elever som vårterminen 2011 uppnådde målen och fått minst betyget Godkänt i alla ämnen uppgick till 77,3 procent, vilket var den högsta andelen på tio år." Men detta spelar ingen roll. Vi har fortfarande stora utmaningar i svensk skola.
Skolverkets rapport 2012 om likvärdighet slår fast att skolsegregationen utifrån andelen elever med högutbildade föräldrar bara har ökat marginellt under 00-talet. Däremot har den avseende elevandelen med utländsk bakgrund under samma period ökat något mer. Skolverket drar följande intressanta slutsats - den är alltså från i somras: "Skolorna verkar däremot bli mer och mer segregerade efter egenskaper som inte visar sig i den vanliga statistiken, till exempel att mer studiemotiverade elever (oavsett socioekonomisk bakgrund) i större utsträckning tenderar att utnyttja det fria skolvalet och söka sig till skolor där det finns andra studiemotiverade elever."
Folkpartiets och Alliansens reformer som infördes 2010 och 2011 har omnämnts. Dem ska vi absolut ta ansvar för, men vi tänker inte ta ansvar för de gamla skolpolitiska beslut som den förra socialdemokratiska regeringen tog.
Vi har fortsatta problem med betygsinflation i den meningen att betygen höjs samtidigt som kunskapsnivån sjunker. Denna utveckling har pågått i många år, säkert i 20 år.
Den skärpta skollagen är ett viktigt steg i att stärka elevernas rätt till stöd. Den nya betygsskalan med tidigare betyg, som infördes i årskurs 6 i grundskolan, är ytterligare ett instrument för att ansvariga politiker ska ge skolorna rätt förutsättningar både på nationell nivå och på lokal nivå.
Matematiksatsningen är viktig för grundskolans totala resultat. Bättre stöd för nyanlända elever är också centralt. Här har regeringen nyligen aviserat förslag. Och en försöksverksamhet är påbörjad med bland annat utökad undervisningstid.
De kommande kraven på behöriga och ämnesbehöriga lärare är också centrala för kvaliteten i skolan, inte minst i grundskolan där merparten av våra elever går. Nästan 900 000 elever går i svensk grundskola.
Det har tyvärr inte varit en självklarhet för våra elever att undervisas av en lärare som är behörig i sitt ämne. Nu ändrar vi på detta, och det är den här regeringen som gör det. Vi gör det bland annat genom de fortbildningsinsatser som både S-representanten och MP-representanten påstod inte fanns. De heter Lärarlyftet I och Lärarlyftet II. Jag vill också nämna, herr talman, införandet av den viktiga lärarlegitimationen.
MP påstår att regeringen kovänder när det gäller lärarlönerna. Jag vill säga till kollegan Jabar Amin att det inte är regeringens eller riksdagens ansvar att justera lärarlönerna. Vi har en kommunal arbetsgivare eller en fristående arbetsgivare på lokal nivå som sätter lärarlönerna.
Men, återigen, den här regeringen och Folkpartiet tycker att lärarlönefrågan är så pass viktig att vi har konstruerat ett statsbidrag där vi går in lite bakvägen och ger kommuner och fristående aktörer incitament: Om ni höjer lärarnas löner och om ni inrättar nya karriärtjänster får ni ta del av de här statsbidragen.
Vi får också kritik från oppositionen om att vi sänker kraven. Men en annan viktig signal till grundskolan är just att vi sedan hösten 2011 skärpt kraven för grundskolans elever när det gäller att komma in på ett yrkes- eller studieförberedande program på gymnasiet. Det har gått från tre till åtta ämnen, respektive tre till tolv ämnen för de studieförberedande.
Vi är på god väg, herr talman, att lämna en skolpolitik där signalen var fokus på en treämnesskola. I dag ställs det mycket högre krav på eleverna. Skolverkets statistik från våren 2012, som är den absolut senaste, visar att 87,5 procent av eleverna som gick ut årskurs 9 i våras var behöriga till något av de nationella programmen i gymnasieskolan. Detta ska jämföras med året innan då 87,7 procent var behöriga. Det är alltså en marginell försämring, men en förklaring är de skärpta behörighetskraven i den nya gymnasieskolan.
I betänkandet har vi tagit del av ett antal motioner från Socialdemokraterna. Jag konstaterar att det inte finns några nya förslag. Man vill utöka undervisningen i matematik. Till Socialdemokraternas glädje kan vi säga att det redan är aviserat. Det är pengar avsatta i statsbudgeten, och beslut väntas tas i kammaren senare i vår.
En intressant notering är att man i S-motionen kräver ett nationellt ansvar för kunskapsuppföljning och resursfördelning. De som är närvarande i kammaren är väl medvetna om att åtminstone Folkpartiet driver att staten åter borde ta det fulla ansvaret för skolan. Men är S på väg att ändra sig?
Ibrahim Baylan och hans kolleger kan titta på denna debatt senare på webben och kanske mejla ett svar till Folkpartiet.
Men jag är trygg, herr talman, i de steg vi tagit med tuffare nationell uppföljning genom den nya skollagen och de nationella proven. Det handlar inte minst om den skolinspektion som är inrättad och som sedan 2010 har mycket tuffare mandat att agera mot skolor som inte vidtar åtgärder vid upprepade kvalitetsbrister. Som en sista åtgärd, efter vitesföreläggande, kan man besluta om verksamhetsförbud. Och när det gäller fristående skolor kan man återkalla tillståndet att bedriva verksamhet.
Alla de här reformerna, herr talman, visar att vi är på rätt väg, hoppas jag. Kvaliteten kommer att höjas. Det är vår ambition.
Jag har en hälsning till S-ledaren Löfven, som i Agenda för drygt en vecka sedan påstod att det händer för lite på skolområdet. Regeringen är för passiv. Och han hävdar att utskotten i riksdagen ställer in möten och debatter. Jag kan konstatera att vi absolut inte ställer in debatter och att vi absolut inte ställer in utbildningsutskottssammanträden. Däremot får han gärna uppmana sina S-politiker i detta utskott att närvara vid kammarens debatter.
(Applåder)