Herr talman! Jag tycker att vi inte gör något annat än att ta ansvar för tidigare misslyckanden. Samma fråga upprepas, och risken är att jag får upprepa mig en gång till.
Vi har för några veckor sedan inlett 2013, och det var 2011 som alla reformerna rullade i gång. Jag är inte en människa med stort tålamod. Jag är frustrerad och vill oerhört gärna att det ska hända saker och ting snabbare, och det delar jag säkert med Jabar Amin och många andra av oss här i salen.
Jag kan inte tillräckligt nog understryka att jag hoppas få se, och förväntar mig, att de reformer vi har genomfört ganska snart börjar ge resultat. Det är jag också övertygad om att de kommer att göra. Men det tar mer än ett år att få genomslag. Jag tror också att svenska medborgare har en förståelse för att det tar tid att förändra en institution som den svenska skolan.
Jag har haft förmånen att få vara i Kanada, där man vände skolresultaten ganska snabbt. Man var i en situation som liknade vår. Man låg i topp i de olika mätningarna, det gick utför och man tog tag i det. En del av de saker som jag ser som de viktigaste delarna i detta var att man införde ett coachsystem där man tillät riktigt duktiga lärare och pedagoger att få vara förebilder och att ta ett stort ansvar, inte bara för enskilda klasser utan för hela skolor. Det var en av de viktigaste delarna. Det tror jag också är en av de lösningar vi ska använda för att se till att vi skyndar på utvecklingen även i svensk skola.