Fru talman! Även om Janne Josefsson ville ifrågasätta barnfattigdomen, att den över huvud taget skulle finnas, kvarstår faktum att det finns barn som lever i fattigdom. Det yttrar sig på väldigt olika sätt. Rädda Barnen har just nu en kampanj som jag inte tror att ni kunnat missa. Den heter Fattigskolan. Där får vi lektioner om på vilket sätt fattigdomen drabbar barn. Där finns pojken som pantar burkar för att kunna följa med på utflykten. Där finns flickan som inte går på kompisarnas kalas för hon kan inte bjuda igen till ett eget kalas. Där finns också pojken som "inte vill" ha julklappar eftersom han vet att hans pappa inte har råd. Berättelserna är många, och jag har som både lärare och förälder stött på dessa barn och deras berättelser.
Skolan kan såklart inte ensam utrota fattigdomen, men skolan kan göra mycket för att inte ytterligare utsätta barn som redan är utsatta. Därför anser vi att det är helt orimligt att det fortfarande är tillåtet att ta ut avgifter i skolan, och att regeringen bidragit till detta. Skolan måste vara till för alla.
I tisdags, fru talman, deltog utbildningsministern i en interpellationsdebatt i kammaren och talade om fritidshemmen. Bland annat tyckte han att grupper om 30 barn var alldeles för stora. Det är bra att han säger det, men man undrar lite grann var han befunnit sig de senaste åren. I dag ligger snittet på ungefär 40 barn per grupp och knappt två pedagoger. I verkligheten ser det betydligt värre ut på många håll.
Det är välkommet att insikten sakta börja sjunka in, men vad tänker regeringen göra? Vad tänker regeringen göra åt den dramatiska utvecklingen? Regeringen har på flera punkter visat på okunskap när det gäller fritis. Man har förkortat fritidspedagogernas utbildning. Man får som fritidspedagog inte ansvara för den verksamhet som man har utbildning för. Nu kommer det idéer från alla möjliga håll - fritidshemmen ska vara något slags läxläsningsstugor.
Fritidshemmen har ett eget nationellt uppdrag. De ska vara ett komplement till skolan, inte en förlängning av den. Här anser vi att det finns mängder att göra. Jag har redan lyft upp några saker. All utbildning till lärare ska vara på avancerad nivå, oavsett om det handlar om fritidshem, förskola eller grundskola. Man måste ta tag i de stora gruppstorlekarna. Här har det gått alldeles för långt. Vi är till och med beredda att lagstifta om gruppstorlekarna. Nu finns det inte ens en rekommendation om lämpliga gruppstorlekar.
Ett tredje område som jag tänkte ta upp gäller modersmålsundervisningen och studiehandledning på modersmål. Utbildningsministern har tidigare talat om att man ska utöka skolplikten för elever som kommit sent till Sverige. Det vill jag inte säga emot, men jag tycker att det är ett problem att man inte inser vikten av studiehandledning på modersmål. 40 procent av de elever som har utländsk bakgrund nådde inte målen i årskurs 9 åren 2010-2011.
Den främsta anledningen till det är att eleverna har varit kort tid i Sverige. Det är helt oacceptabelt att man inte har kunnat tillgodogöra sig kunskaperna bara för att man varit kort tid i Sverige. De här eleverna hade haft betydligt större möjligheter att nå målen om de hade fått studiehandledning, det vill säga ämnesundervisning på sitt modersmål, samt modersmålsundervisning.
Jag kan inte låta bli att bemöta det som Björn Söder säger. Han försöker få det till att det är något slags myt att modersmålet skulle ha någon betydelse för den svenska språkutvecklingen. Jag ska läsa direkt ur Språkvård nr 4 2002, där Inger Lindberg vid Göteborgs universitet skrivit om myter om tvåspråkighet. Den första myt hon knäcker är att forskarna skulle vara oeniga: "En sådan myt är den påstådda oenigheten bland forskarna i frågor som gäller barns tvåspråkighet. Ett belysande exempel är modersmålets betydelse för flerspråkiga barns språk och kunskapsutveckling. I medierna framställer man ofta forskarna som oeniga och menar att det inte finns några entydiga svar i den ena eller andra riktningen. Men på denna punkt råder i dag stor enighet i forskarvärlden. I omfattande, långsiktiga och vetenskapligt väl genomförda studier har man jämfört undervisningsprogram som i olika grad inbegripit undervisning i och på modersmålet. Jämförelserna visar att satsningar på modersmålet har en positiv och avgörande betydelse för tvåspråkiga elevers andraspråksutveckling och allmänna skolframgång."