Fru talman! Vi kan konstatera att tilläggsbudgeten
är ovanligt omfattande, och ändå saknas viktiga initi-
ativ. Regeringen har inte tidigare tagit till sig de var-
ningssignaler som alltfler, nu senast ESV, kommer
med. Det gäller framför allt den ofattbart höga sjuk-
frånvaron och utslussningen från arbetsmarknaden
genom förtidspensioneringar. Det är något i grunden
fel när människor på detta sätt i förtid försvinner ur
förvärvslivet och även tryggheten. Det är inte bra för
dem, och det är inte bra för landet. "Förödande" är
inte ett för starkt ord i det sammanhanget - ekono-
miskt och socialt.
Det som till att börja med var ett smygande hot
syns nu i ekonomiska termer. Den budgeteringsmar-
ginal som för lite drygt två år sedan var 33,7 miljar-
der minskar nu till 0,9. Det om något är ett tecken på
att regeringen inte har lyckats kontrollera kostnadsut-
vecklingen. Genom detta dragspel har regeringen
skaffat sig utrymme för att smygexpandera. Redan
beslutade utgifter har tillåtits att öka, och nya har
tillkommit. Det är ett reptrick i valtider, men som
alltid kommer det surt efteråt. Kortsiktigt uppnår man
kanske sina syften, men svenska folket får stå för
fiolerna nu eller senare.
Delvis har detta kunnat passera tack vare ökade
skatteintäkter, som en försenad efterbörd av den pas-
serade högkonjunkturen, men det var då det. Som alla
har kunnat notera har tiderna förändrats. Tillväxten
har sjunkit. Företag har varslat, och krisen inom våra
stora svenska flaggskepp har varit en daglig mätare
på den obalans som vi befinner oss i. Arbetsmark-
nadsläget är skakigt. Just i detta läge och efter det att
vårpropositionen har lämnats till riksdagen, mitt un-
der motionsperioden, kommer spenderbyxorna på
igen, och regeringen lovar en höjning av nivån i a-
kassan till den nätta summan 3 miljarder kronor per
år. Visst är det valrörelse! Det är alltså ytterligare en
permanent budgetpåfrestning. Hade det inte varit
klokare, om man nu ändå ska flirta, att kraftsamla när
det gäller rehabilitering och återvändande till arbete
än att förstärka utanförskap?
Fru talman! I stället för att använda den frist som
högkonjunkturen faktiskt innebar till att göra de of-
fentliga finanserna mindre konjunkturkänsliga genom
sänkta utgifter och tillväxtbefrämjande skattesänk-
ningar har uppladdningen inför valåret varit viktigare
än det långsiktiga perspektivet. Det kan bli bekym-
mer. Det blir bekymmer om man ska tro ESV. De
kommande åren är osäkra.
Den bild som regeringen presenterar i vårproposi-
tionen är med andra ord långt ifrån fullständig, och
hoten är flera. Kostnaderna för sjukskrivningarna är
ett. Flyktingmottagningen och läkemedelsanvänd-
ningen är andra. Detta leder till ackumulerade under-
skott som förr eller senare måste betalas.
Jag ska bara ta upp några ytterligare exempel. För
polisen kommer det med nuvarande verksamhet och
anslag att fattas ca 1 miljard, för kriminalvården un-
gefär lika mycket. För flyktingmottagningen, som jag
har nämnt, riskerar detta med samma förutsättningar
att uppgå till närmare 7 miljarder. Det ingående un-
derskottet för läkemedelssubventionen är 1,6 miljar-
der, och det ska delas mellan staten och landstingen -
landstingen som redan är hårt drabbade. Det sam-
manlagda underskottet när det gäller sjukpeng och
förtidspensioneringar kommer enligt RFV:s progno-
ser att uppgå till ca 28 miljarder. När det gäller för-
äldrapengen och underhållsbidragen beräknas det bli
mer än en halv miljard i underskott. Det nya löftet om
en höjd ersättning i a-kassan innebär, som sagt, 3
miljarder. Fram till 2004 betyder den nya nivån ökade
utgifter på 7 ½ miljard kronor. Det skulle jag vilja
kalla en jobspost. Hur går detta ihop? Vad är det som
regeringen vet men inte vi andra, inte ESV heller?
Till detta kommer hattandet med tidpunkter för
utbetalningar exempelvis av EU:s jordbruksstöd. Dit
hör omvandlingen av bidrag till riktade skattesänk-
ningar, t.ex. den tillfälliga nedsättningen av arbetsgi-
varavgifter till kommunsektorn, som Kommunför-
bundet för övrigt ser som en björntjänst. Och dit hör
inte minst lånefinansieringen av infrastruktursats-
ningarna. Listan kan göras längre.
Vad är det som regeringen vet men inte vi andra?
Fru talman! Det är inte roligt att vara den som sä-
ger stopp och belägg, och någon av oss på den bor-
gerliga sidan kommer säkert att kallas för gnällspik,
men sammantaget innebär vår kritik att underlaget,
som ligger till grund för bedömningen i vårproposi-
tionen, är missvisande. Och i konsekvens med detta
är det missvisande även för tilläggsbudgeten.
I betänkandet har vi moderater ett antal reserva-
tioner, noga räknat åtta, och ett särskilt yttrande. I den
första redogör vi, som sagt, för det pressade läget och
det missvisande beräkningsunderlag som ligger till
grund för regeringens antaganden. Och det kan inte
nog betonas, eftersom statens underliggande under-
skott nu ökar mycket snabbt. Enligt Ekonomistyr-
ningsverket kommer det underliggande underskottet i
statens finanser att uppgå till 60 miljarder kronor
nästa år. Den stora sprängkraften ligger i de fortfa-
rande stigande kostnaderna för ohälsan. Denna trend
måste brytas.
ESV:s syn på saken är lakonisk: Det är så här det
ser ut när utgifterna börjar skena. Det är en obehaglig
bild, en bild som vi känner igen.
I de följande reservationerna ifrågasätter vi Sta-
tens fastighetsverks förvärv av Norra Bancohuset och
det vidgade uppdraget för Vasallen AB. Förslaget
innebär att bolaget i framtiden även ska kunna för-
värva kommunala bostadshus för omvandling till
företagslokaler.
Vi anser att det är olämpligt att staten blir en allt
större fastighetsägare när privata intressenter med
största säkerhet har lika stor eller större kompetens
och kännedom om de regionala förutsättningarna.
Reservationerna 5 och 6 handlar om investerings-
bidrag för anordnande av studentbostäder och ny-
byggnad av hyresbostäder. Vi är av den bestämda
uppfattningen att bostadsmarknaden skulle må bra av
en renovering utan snedvridande statliga subventio-
ner. Vi har i andra sammanhang lagt fram en rad
förslag som syftar till total omläggning av bostadspo-
litiken. Utgångspunkten är att göra det billigare och
enklare att bygga och förvalta bostäder.
Man bör satsa på mer direkta åtgärder för att t.ex.
få fler studentbostäder, inte lappa och laga i ett sjukt
system. Det skulle kunna vara möjligt att skattefritt
hyra ut en del av den egna bostaden till studenter. Det
skulle utan tvekan lösa många problem.
Statens fastighetsverk bör också inventera det
egna fastighetsbeståndet för att se om det finns möj-
lighet att ta fram ett billigt boende. Problemet i dag är
att där det byggs är bostäderna så dyra att de unga
inte har råd att bo i husen. Studiepengarna ska ju
räcka till så mycket mer, bl.a. kurslitteratur.
Skatterna på byggande och boende måste sänkas,
konkurrensen inom byggsektorn förbättras, planpro-
cesserna göras snabbare, effektivare och billigare. Det
är de grundläggande problemen.
Det är en paradox att staten sedan 1998 har betalat
ut inte mindre än 4 miljarder kronor till kommuner
med bostadsöverskott. Det är hus som ligger fel och
som ingen efterfrågar men som ändå har producerats.
Så snett kan det gå.
Utöver de redan utbetalda miljarderna gör reger-
ingen nu bedömningen att ytterligare 3 måste satsas,
alltså sammantaget 7 miljarder för perioden 1998-
2004. De missriktade kommunala bostadsföretagen
har byggts upp med hjälp av skattebetalarnas pengar.
Nu ska samma skattebetalare betala för rivning och av-
veckling.
Den föreslagna nya myndigheten tror vi inte heller
på. Vi tror inte att mer byråkrati löser problemen.
Däremot bör en tillfällig delegation fortsätta i Bo-
stadsdelegationens spår. Men den ska vara just tillfäl-
lig och ges klara och tydliga spelregler. Ytterligare
snedvridning av konkurrensen på bostads- och lokal-
marknaden måste undvikas. Stödet ska bara gå till de
kommuner som uttömt sina egna möjligheter men
som fortfarande har stora problem. Syftet från vår
sida är naturligtvis att skydda den kommunala kärn-
verksamheten.
Fru talman! I den sista reservationen framgår våra
förslag till ramar i förhållande till regeringens förslag.
Den utan tvekan viktigaste skillnaden är att vi inte går
med på nedskärningar inom områden där människor-
na är som mest utsatta. Det gäller 704 miljoner till
arbetshandikappade och besparingarna på hälso- och
sjukvårdens besvärs- och tillsynsmyndigheter. Re-
geringen gör ingen analys av neddragningarnas kon-
sekvenser för patientsäkerheten.
Enligt den information vi har fått kommer bespa-
ringarna att innebära allvarliga problem för Socialsty-
relsen, Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd och
Smittskyddsinstitutet. Det gäller också försäkrings-
kassans möjligheter att på ett mer konstruktivt sätt
ägna sig åt rehabiliteringsproblematiken. Vi som har
varit ute och besökt försäkringskassorna vet att man
där knappt hinner betala ut pengarna. De som skulle
behöva snabb planerad rehabilitering för att kunna
återgå till arbete får vänta i månader på sin tur. Något
mer destruktivt är svårt att tänka sig i en välfärdsstat.
Fru talman! Det finns ljusglimtar. Denna dag har
våra duktiga grabbar på andra sidan jordklotet gjort
en fantastisk insats. Vi kan väl alla enas om att vi
kommer att följa dem med uppmärksamhet och stora
förväntningar. Det står visserligen inte i detta betän-
kande.
Den lilla ljusglimt som finns här är att finansut-
skottets majoritet även ställer sig bakom en motion av
Carl G Nilsson om ersättning för viltskador. Som vi
ser det är detta ett steg i riktning mot den självklara
principen att i den mån staten fattar beslut som inne-
bär intrång eller skada, i detta fall genom sin rov-
djurspolitik, ska detta kompenseras fullt ut.
Fru talman! Detta är sista gången som jag står i
denna talarstol. Jag ska helt kort framföra ett stort
tack till all personal runtomkring i huset som under
mina år här i riksdagen alltid på ett mycket tjänstvil-
ligt och vänligt sätt hjälpt mig till rätta i stort och i
smått. Det är få arbetsplatser där man möts av en så
stor tjänstvillighet och vänlighet. Jag tackar för detta.
Jag tackar naturligtvis också kolleger i utskott och
runtomkring i huset men framför allt personalen.
Fru talman! Jag yrkar till sist bifall till reservation
nr 1 men står givetvis bakom de övriga moderata
reservationerna.