Fru talman! Vi har ett underliggande underskott i
statsfinanserna. Det är bara pengarna från Riksbanken
som räddar saldot. Budgeteringsmarginalen, dvs.
reserven för oförutsedda utgifter, är för länge sedan
borta. Redan långt innan denna tilläggsbudget lades
fram hade Ekonomistyrningsverket i sin prognos
pekat på att utgiftstaket för i år skulle överskridas om
ingenting gjordes.
Då hade man ju kunnat tro att den här tilläggs-
budgeten kanske skulle försöka ta tag i de sakerna,
särskilt som även budgeteringsmarginalen för nästa år
redan är förbrukad. Det vanliga knepet att flytta saker
mellan åren går alltså inte att tillgripa. Ohälsotalet
och därmed kostnaderna för långtidssjukskrivningar
och förtidspensioner växer. Prognosen är att de blir
högre än angiven summa i budgeten.
Man hade kunnat förvänta sig att regeringen
skulle ha hanterat de här sakerna på ett lite mer offen-
sivt sätt.
I stället kom det en tilläggsbudget med en lång rad
olika små förslag som vi förstod hade föranlett många
överläggningar: Om ni får 10 miljoner till det får vi 5
miljoner till det, och så finansierar vi det med en rejäl
skattesänkning för kommunerna. Så uppfattar jag att
det gick till.
Ett par dagar efter det att detta förslag lagts fram
höjdes också a-kassan varaktigt med ca 3 ½ miljard
kronor, ett förslag som över huvud taget inte finns
analyserat och beskrivet i det här sammanhanget.
Nog är det alltså lätt att hålla med den moderata
reservationen, nr 1, om att underlaget i hög grad är
bristfälligt och att det kanske inte riktigt är på denna
grund som Sveriges riksdag borde fatta beslut om
stora, viktiga budgetfrågor som handlar om många
miljarder och som kan få återverkning på människors
vardag. Jag gjorde dock bedömningen att det är en
överloppsgärning att tro att den här regeringen, om
riksdagen skulle bestämma det, skulle komma tillba-
ka med ett bättre underlag än vad man redan gjort.
Jag satsade i stället på att vi i höst återkommer från
en annan regering med ett bättre underlag och med en
bättre budget.
Fru talman! Jag tänkte därför i stället gå över till
en mycket mer konkret frågeställning. Det gäller
bostadspolitiken. Jag håller till fullo med om de in-
vändningar som Agne Hansson riktade mot den förda
bostadspolitiken och om vilken typ av förändringar
man egentligen behöver göra för att komma till rätta
med problemen på bostadsmarknaden. Nya bostads-
akuter osv. är knappast någon lösning på något pro-
blem.
Jag vill särskilt ta upp frågan om Vasallen. Nu vill
man ge Vasallen ett utökat mandat att inte bara hante-
ra vissa försvarsfastigheter och försvarsanläggningar
utan också kunna köpa upp och sedan sälja olika
andra fastigheter.
Göran Persson lovade för några år sedan att det
skulle byggas bostäder, och inte bara lite grann utan
en helt ny stor stadsdel, i Tullinge i Botkyrka kom-
mun, som vi pratade lite om förut i dag. Det skulle bli
hyresbostäder, och Vasallen skulle äga detta. Bl.a. av
den orsaken, förmodar jag, flyttades Vasallen in di-
rekt under Finansdepartementet.
Detta var ganska många år sedan, och sedan dess
har i praktiken ingenting hänt vad gäller bostadsbyg-
gandet. Jag var där och tittade så sent som i onsdags.
Det finns ingen som vill bygga några hyresbostäder
där - av precis de skäl som Agne Hansson påtalade.
Vad som däremot har hänt är att Sveriges största
flygklubb har blivit vräkt av Vasallen. Och det hand-
lar inte bara om flygklubben i Botkyrka; också poli-
sen och en lång rad andra verksamheter som man
under många år har lagt ned stor energi och möda på
att få att etablera sig i området har nu vräkts. Det
finns inga bostäder. Det finns inga vägpengar, så det
kommer inte att gå att dra några kommunikationer till
det här bostadsområdet om det nu kommer till. Ingen
vill bygga några bostäder då det inte går att få eko-
nomi i det. Det finns ingen möjlighet för kommunen
att finansiera de olika tröskelinvesteringar som be-
hövs på grund av de brister i utjämningssystemet som
vi pratade om i den förra debatten.
Vad man i stället har gjort från Vasallens sida,
med Bosse Ringholms goda minne, är att sabotera de
goda möjligheter till utveckling i området som finns i
dag och som man lagt ned mycket energi på att nå.
Nu vill man utöka det här mandatet. För mig
känns det självklart att säga nej till det, och jag vill
därför yrka bifall till reservation 3.
I övrigt skulle jag vilja ta upp några specifika an-
märkningar vi har mot den lilla lista som Socialde-
mokraterna och deras stödpartier har gjort upp.
Vi kan inte förstå varför man måste begränsa sig
till 10 miljoner i anslaget för att kunna hjälpa utsatta
kvinnor. Vi vill lägga på 10 miljoner där så att ut-
vecklingen av stödet inte behöver begränsas, Siv
Holma, till storstadsregionerna. Med 10 miljoner till
kan det här nå hela landet.
Vi tycker att det är oacceptabelt att man gör denna
plötsliga och stora indragning på anslaget till arbets-
handikappade.
Vi tycker inte att man ska minska på kvalificerad
yrkesutbildning.
Vi vill inte inrätta en ny myndighet för hundar och
katter utan tycker att man ska återkomma med ett nytt
system för samlad livsmedelssäkerhet som inkluderar
hela djurskyddet. De 15 miljonerna tycker vi att man
delvis borde använda till de akuta behov som finns
för livsmedelskontroll på Livsmedelsverket och till
ett ökat anslag på 5 miljoner kronor till konsumentor-
ganisationerna.
Fru talman! Jag står givetvis bakom alla mina re-
servationer men yrkar bifall bara till reservation 3.