Fru talman! Jag ska inte ge mig in i någon debatt
om svartkontrakt och skyhöga förortshyror, för det
hör faktiskt inte hit, även om den debatten är mycket
intressant.
Bengt Silfverstrand anför här som representant för
majoriteten och regeringen att man när det gäller
ohälsa har en lång rad skarpa förslag och anför bl.a.
att man satsar 2 ½ miljard. Jag tror att vi har väldigt
olika definitioner på hur man satsar på att bekämpa
ohälsa och vad som är skarpa förslag.
Att ni höjer utgiftsramen med hälften av den pro-
gnostiserade automatiska utgiftsökningen känns inte
heller så handlingskraftigt. Förslagen sägs vara på
väg, men det återstår att se. Men fru talmannen tillät
ju Folkpartiet att väcka en motion i detta ärende, just
på grund av avsaknaden av handling från regeringen.
Den debatten kommer upp lite senare i eftermiddag.
Jag blir också lite orolig när det gäller a-kassan
och de varaktiga, höjda utgifterna, som inte ens finns
med i tilläggsbudgeten, att det ska vara med hjälp av
anslagssparande och anslagskrediter man ska lösa den
frågeställningen. Vi vet ju hur svårt man har att han-
tera den redan förbrukade budgeteringsmarginalen
och oförutsedda utgifter och allt detta tricksande med
att flytta fram och tillbaka. Det är inte någon särskilt
bra lösning för människor i längden.
Jag tycker att det finns mycket i övrigt att önska
när det gäller både redovisningen och innehållet i
tilläggsbudgeten.
Låt mig till sist, fru talman, ställa en konkret fråga
till Bengt Silfverstrand. Han säger att Vasallen är
framgångsrik. Anser Bengt Silfverstrand att det är ett
exempel på framgångsrik förvaltning och utveckling
av ett område att man vräker samtliga verksamheter,
företag, utbildningar och annat som finns på F 18?
Samtliga är vräkta, och inget annat finns i sikte. Är
det framgångsrikt? Är det i så fall bra att sprida det
till fler ställen?