Fru talman! Det är med stor glädje vi socialdemo-
krater i dag tillsammans med Vänsterpartiet och
Miljöpartiet lägger fram förslag om skattereduktion
för del av fackföreningsavgift. Efter en mycket bra
utredning av Stig Gustafsson, flerårig kollega till
många av oss här i riksdagen, vidare beredning, en
remissomgång och lagrådsgranskning är det i dag
dags att fatta beslut.
I korthet innebär förslagen att fr.o.m. nästa år får
den som är medlem i en facklig organisation en skat-
telättnad för del av medlemsavgiften till denna orga-
nisation. Skattereduktionen motsvarar ungefär 25 %
av den sammanlagda avgiften. Vad gäller avgift till
arbetslöshetskassa blir skattereduktionen 40 % av den
sammanlagda a-kasseavgiften.
Innebörden av dessa procentsiffror är att en ge-
nomsnittlig löntagare som jobbar heltid får en skatte-
reduktion på 80-110 kr i månaden. På detta har, som
vi har hört, Moderata samlingspartiet, Kristdemokra-
terna, Centerpartiet och Folkpartiet i olika motioner
och reservationer yrkat avslag.
Förlåt mig, mina värderade kolleger. Jag förstår
ingenting. Vad är det ni sysslar med egentligen?
Finns det något principiellt fel i att löntagarnas av-
gifter till sina organisationer behandlas på ungefär
samma sätt som arbetsgivarnas kostnader? Eller är
det möjligen synd om arbetsgivarna om löntagarna
behandlas på samma sätt?
Vi socialdemokrater anser att arbetsmarknadens
parter, både på arbetstagar- och arbetsgivarsidan, har
viktiga funktioner. Sedan är det en annan sak att jag
själv tycker att arbetsgivarsidan på de senaste 10-15
åren har blivit en smula mindre arbetsgivarorganisa-
tion och en smula mer, eller mycket mer, kam-
panjmakare. Det gäller framför allt när den represen-
terats av Svenska Arbetsgivareföreningen, numera
Svenskt Näringsliv.
Icke desto mindre är det bra för samhället med
starka organisationer på arbetsmarknadsområdet. Det
vill vi stödja. Vi vill dessutom att samhället ska hålla
sig neutralt till arbetgivarparten och arbetstagarpar-
ten. Det är bl.a. därför som regeringen lagt fram den-
na proposition vars förslag vi nu behandlar i detta
betänkande.
Fru talman! När jag läste motionerna i detta ären-
de första gången blev jag inte särskilt överraskad. Jag
visste ju ungefär vad oppositionspartierna tyckte.
Däremot blev jag lite häpen över vissa formuleringar,
och det gäller faktiskt särskilt Kristdemokraterna.
I en motion med Sven Brus som första och Ken-
neth Lantz som andra namn slår Kristdemokraterna
fast att egenfinansieringsgraden bör öka till en tredje-
del. Sven Brus utvecklade det i talarstolen alldeles
nyss. I nästa avsnitt i motionen förklarar man varför
det ska vara så: "Genom en högre grad av avgiftsfi-
nansiering uppnås ett bättre samband mellan löne-
bildning och arbetslöshet. På så sätt förbättras ar-
betsmarknadens funktionssätt." Detta är ett ordagrant
citat.
Lite längre fram i motionen står det: "Tanken är
att ökad arbetslöshet som följer av dåligt fungerande
lönebildning ökar kostnaden för den enskildes finan-
siering av arbetslöshetsförsäkringen. På samma sätt
sjunker avgiften när arbetslösheten sjunker." Ungefär
samma formulering hade Sven Brus i talarstolen.
Jag blir inte bara häpen. Jag blir upprörd över
detta cyniska betraktelsesätt. Tror Kristdemokraterna
verkligen att de massavskedanden som i går offent-
liggjordes vid gummifabriken i Gislaved beror på
dålig lönebildning, och att det också gäller dem som
blir utan jobb i Degerfors, Katrineholm eller Gimo?
Har ni möjligen aldrig hört talas om strukturföränd-
ringar och konjunkturnedgångar?
Tycker ni verkligen att det är rättvist att söm-
merskorna - de få som finns kvar hemma i Sjuhä-
radsbygden - eller byggnadsarbetarna, eller de han-
delsanställda, eller metallarbetarna i Kumla, Katrine-
holm och Gimo ska betala tusentals kronor mer i
egenavgift till a-kassan än, för att ta ett exempel, de
som har ett yrke där man inte blir arbetslös i samma
utsträckning? Tycker ni att det är rimligt? Tycker ni
vid närmare eftertanke att det är rimligt att det är så?
Med förlov sagt tycker jag att detta är cyniskt.
Samma resonemang som jag här redovisat från
Kristdemokraternas motion finns i Moderaternas och
Folkpartiets motioner. Dessa båda partier är inte lika
utförliga. Men jag fruktar att de bakomliggande tan-
karna är av samma slag.
Jag blev inte ett dugg överraskad av det Catharina
Hagen sade om att det är för många ombudsmän, eller
kommer att bli för många ombudsmän, för mycket
anslag till Socialdemokraterna och en särbehandling
av facket.
Sven Brus utvecklade i princip resonemanget i
motionen, och den har jag redan kommenterat. Men
ni får inse, Sven Brus, att denna kammare har voterat
och fattat beslut om skattesystemet nästa år. Det är
ingen idé att ni kommer dragande med det. Kamma-
ren har som sker i en demokrati med majoritet fattat
beslut om hur det ska vara. Era förslag är borta för
nästa år.
När man läst oppositionspartiernas motioner och
reservationer - och jag har läst dem mycket noggrant
- så förstår man varför ett av dessa partiers ekono-
misk-politiske företrädare enligt massmedierna sade
om regeringens förslag om skattereduktion för fack-
föreningsavgifter: "Det är bara godis till facket".
Ungefär samma tongångar har jag hört från en del av
företrädarna här i debatten.
Fru talman! Detta är inte godis till facket. Det är
rättvis politik, och det är bra för arbetsmarknaden och
därmed bra för Sverige. Att det dessutom just i detta
konjunkturläge är konjunkturstimulerande gör ju inte
det hela sämre. Jag yrkar bifall till skatteutskottets
förslag i betänkandet och avslag på de reservationer
som är fogade till detta betänkande.