Fru talman! Här föreslår regeringen en åtgärd som
kostar samhället 3,6 miljarder kronor. Det är förvisso
en hel del pengar för en åtgärd som visserligen många
får del av. Dock gäller det inte alla. Det gör att vi vill
att propositionen avslås.
Även om förslaget tekniskt innebär en skattere-
duktion är det knutet till två förutsättningar: dels att
man har inkomst av tjänst, dels att man är med i en
fackförening.
För att det inte ska råda något missförstånd ska
jag säga att vi i Folkpartiet givetvis är positiva till
medlemskap i en fackförening, men vi anser också att
detta är en frivillig åtgärd och att medlemskapet inte
är nödvändigt för att få en inkomst utan att det är vars
och ens möjlighet.
Den möjligheten behöver inte premieras med en
skattereduktion. Man kan vara med i en mängd före-
ningar utan att det ska få konsekvenser för skatten.
Dessutom får den som inte är medlem i facket - det
tog Catharina Hagen också upp här - och har utgifter
för arbetsrättslig rådgivning inget avdrag och natur-
ligtvis inte heller någon skattereduktion.
Ibland anförs som skäl ett slags likställighet med
arbetsgivaren. Men den liknelsen haltar en hel del.
Inkomst av tjänst och inkomst av näringsverksamhet
är till att börja med två helt olika inkomstslag i be-
skattningshänseende. I näringsverksamhet får i prin-
cip alla kostnader dras av. Det finns några preciserade
undantag. Under löneinkomst är alla kostnader för
inkomstens förvärvande inte avdragsgilla.
Eftersom fackföreningsavgiften inte är nödvändig
för inkomstens förvärvande, som jag sade tidigare,
tycker vi därmed inte att skattereduktionen är nöd-
vändig eller ens önskvärd. En annan del är att arbets-
givaren till stor del betalar för fackliga förtroende-
mäns verksamhet på arbetsplatsen genom att den
facklige företrädaren får fullgöra sina uppdrag på
betald arbetstid. Det är förvisso en kostnad för ar-
betsgivaren och därmed avdragsgill. Men det visar
också på det orimliga i propositionens skrivning om
jämförelser.
Fru talman! Det innebär att vi anser att det på fle-
ra plan haltar med jämförelserna mellan inkomsttaga-
re och arbetsgivare. Jag yrkar bifall till reservation 4
under punkten 1.
Beträffande a-kassan kan jag hålla med flera tidi-
gare talare. Också vi vill helst se den som en försäk-
ringslösning och kunna frigöra den från statsbudge-
ten. Sambandet mellan försäkringen och de summor
man sedan får ut ska framgå tydligt. Det innebär
också en högre avgift som ska vara avdragsgill och
kompenseras med sänkning av inkomstskatten.