Fru talman! Det finns i varje fall inget praktiskt
sätt att lösa det. Jag har varit, Catharina Hagen, i ett
land där man principiellt hade den inställningen att
tillåta det, i Nya Zeeland. En del åkte dit på klippkort
för att se hur man skulle göra, en del åkte dit på
klippkort för att se hur man inte skulle göra för ett
tiotal år sedan. Både arbetstagarsidan och arbetsgi-
varsidan där tyckte att det med förlov sagt blev en
soppa av det hela. Så det är ingenting att rekommen-
dera.
Dessutom är det i det här sammanhanget troligen
ej praktiskt genomförbart, och dessutom finns de
fackliga organisationerna numera på hela arbets-
marknadsområdet. Det är väl hundra år sedan man
kunde köra med sådant där. Sven Brus hade en sådan
tendens också och menade att arbetsgivaren inte till-
låter de anställda att vara med i de fackliga organisa-
tionerna. Ja, så var det när arbetarrörelsen växte fram
en gång i slutet av 1800-talet och början av 1900-
talet. Men nu är det inte så. På en del företag är det
precis tvärtom, att det nästintill är ett krav - därför att
det är rationellt för företaget och arbetsgivarna - att
man ska vara medlem i en facklig organisation, och
då löses problemet.