Fru talman! Människan och samhället behöver
konst. Därför anser Miljöpartiet det vara en självklar-
het att den offentliga sektorn ska ge konstnärer möj-
lighet att verka under rimliga förhållanden. Det of-
fentliga stödet till konstnärer sker i dag på många
olika sätt. Till det viktigaste hör kopierings- och vis-
ningsersättningen, stipendier till enskilda konstnärer
och att offentlig sektor köper in konst. Tyvärr funge-
rar stödet för konstnärer i dag inte fullt ut. Det gör att
vissa konstnärer och konstnärsgrupper missgynnas.
I utredningen Konst i offentlig miljö 1995:18 finns
förslag på en ny modell för anskaffning av offentlig
konst till statens olika byggnader där statens konst-
museer och länsmuseer skulle ha ansvar för att köpa
in och placera ut det man kallar för lös konst. Svens-
ka konstnärsförbudet vill gå ännu längre än så. Det
anser att också beslut om s.k. fast konst skulle kunna
utlokaliseras.
Det är lagen om offentlig upphandling som styr. I
6 kap. 2 b § finns en regel om direktupphandling som
medger att en upphandlande enhet får utan föregåen-
de annonsering begära anbud genom att skicka en
skrivelse till endast en leverantör om det som ska
upphandlas av tekniska eller konstnärliga skäl eller på
grund av ensamrätt kan levereras av endast en viss
leverantör.
Den här undantagsregeln är alltför vid och medger
att man i vissa upphandlingar kan hänvisa till att
särskilda konstnärliga skäl föreligger som motiverar
att man vänder sig till de leverantörer som man själv
vill vända sig till. Utskottet ger nu riksdagen en möj-
lighet att besluta om en förutsättningslös översyn av
Konstnärsrådets verksamhet.
Så lite om den individuella visningsersättningen.
Den har i sin nuvarande form funnits i dryga fem år.
Den är generell till sin karaktär och betalas ut endast
med hänsyn till om de sålda föremålen finns i offent-
lig ägo. Men från offentlig ägo har man exkluderat
konst som ägs av t.ex. kyrkan, statliga aktiebolag,
ideella föreningar som Folkets hus, Våra gårdar,
bostadsbolag som HSB eller fackföreningar. De om-
fattas inte av ersättningen. Det vill vi ändra på.
Det finns också indikationer att vissa konstnärs-
grupper som tecknare, keramiker, konsthantverkare
och fotografer inte får någon ersättning över huvud
taget eller att de bara får ett mindre belopp. Med
tanke på att fem år har gått anser nu utskottet att det
är motiverat att summera de erfarenheter som man
vunnit av fördelningssystemet. En översyn ska göras
av hur använt poängsystem av BUS fungerat. Över-
synen ska också innefatta en redogörelse av vilka
belopp som fördelats till olika konstnärsorganisatio-
ner och enskilda konstnärer. Det ska även övervägas
om det är lämpligt att vidga begreppet offentlig ägo.
Det tycker vi i Miljöpartiet att det är.
Fru talman! Jag vill prata om inriktningen på det
statliga stödet till konstnärsområdet. Vi i Miljöpartiet
menar att det är ett resursslöseri att inte ge välutbil-
dade och meriterade konstnärer möjligheter att leva
på sitt arbete. Därför vill vi att regeringen överväger
åtgärder som syftar till att fler kan leva på sitt konst-
närliga arbete. En tänkbar åtgärd skulle kunna vara att
de första 100 000 kronorna som en konstnär tjänar
ska vara befriade från skatt. Här är det alltså inte
endast Moderata samlingspartiet utan även Miljöpar-
tiet som tror att det skulle kunna vara ett sätt.
Det finns även andra förslag. Ett nämndes i Kul-
turutredningen. Ett annat förslag nämndes i SOU
1997:184.
I flera europeiska länder har man infört system
med ett mer generellt utvecklat konstnärsstöd. Det
finns ett bra referensutrymme att inhämta andra krea-
tiva lösningar från för att se vad som kan passa i
Sverige. Men det viktiga är att stödet till konstnärerna
utvecklas så att fler konstnärer kan komma i fråga för
stödet. Vi tycker inte att det statliga konstnärsstödet
ska riktas enbart till en mindre, exklusiv grupp av
konstnärer, som sker i dag. Vi hoppas att regeringen
snart kommer med ett sådant förslag.
Med det yrkar jag bifall till reservation 4 under
punkt 3 i KrU17.
Jag går nu över till att tala om trygghetssystemen
för konstnärer. Det borde vara en självklarhet att
konstnärer precis som andra yrkeskategorier har pen-
sion och ersättning vid sjukdom och vid föräldrale-
dighet. Men så är det inte! Trots att frågan fördes
fram i ljuset av utredningen av generella konstnärs-
stöd 1997 finns ännu ingen tillfredsställande lösning.
Det jobbas på frågan. Vi utgår ifrån att regeringen
snarast lägger fram ett förslag till riksdagen om ett
trygghetssystem som är anpassat till konstnärens
situation.
Jag ska också säga några ord om bild och form.
Som vi framhåller i en av våra motioner menar vi att
upphandlingsrutinerna för konst behöver ses över så
att brukarinflytandet kan öka. Vi vill att man ska göra
korrigeringar. Utskottet har tidigare understrukit att
det är av mycket stor vikt att brukarna ges möjlighet
att aktivt delta i beslutsprocessen och att de därmed
får känna sig delaktiga i utsmyckningen av den egna
närmiljön. Också i regeringens regleringsbrev har det
föreskrivits att Statens konstråd ska sprida kvalifice-
rade uppdrag till många konstnärer.
Mot bakgrund av att så många olika förslag om
Statens konstråds verksamhet har förts fram har nu
utskottet bestämt sig för att verksamheten, som inte
har setts över sedan 1995, nu ska ses över. Vi är glada
över att vi har gjort det möjligt i utskottet.
När det gäller den gamla rekommendationen från
1937 att 1 % av byggkostnaderna ska avsättas till
konstnärlig utsmyckning tycker vi att det någon gång
vore dags att slå fast detta här i riksdagen. Principen
är så angelägen, och den fungerar inte. Byggnader
och infrastruktur ska inte bara vara funktionella för
att komma människor till godo, utan de utgör också
pusselbitar i en trivsam miljö. Eftersom rekommen-
dationen inte efterlevs vill vi att riksdagen fastställer
att minst 1 % av kostnaderna vid ny- och ombyggna-
tion samt vid infrastruktursatsningar bör gå till konst-
närlig utsmyckning.
Med det yrkar jag bifall till reservation 2 under
punkt 3 i KrU18.
Jag ska även säga några ord om konstnärsverkstä-
der och kollektivverkstäder. Redan på 1970-talet gick
konstnärer samman och bildade gemensamma verk-
städer - kollektivverkstäder - för sitt arbete. När
Miljöpartiet för första gången motionerade om ökat
stöd till de här verkstäderna 1997 fanns det 20 styck-
en. I dag är antalet uppe i 27. Verkstäderna har sina
egna specialiteter - alltifrån stenhuggeri till digital
bildberedning. De här konstnärernas kollektivverk-
städer står öppna för alla yrkesverksamma konstnärer
och konsthantverkare och har i dag lite drygt 3 700
medlemmar. Verkstäderna utgör en förutsättning för
att vi ska ha en bred konstnärlig aktivitet.
Mycket av den offentliga konstnärliga utsmyck-
ning som vi har i vårt gemensamma samhällsrum är
skapad i kollektivverkstäder. Verkstäderna är en
nationell angelägenhet och får sedan 1998 på förslag
från Miljöpartiet ett nationellt stöd. De här verksam-
heterna avspeglas i utställningsverksamhet, offentlig
utsmyckning, nationella konstnärliga projekt och
kunskapsutbyten mellan svenska och utländska
konstnärer.
Med tanke på den omfattande verksamhet som de
här konstnärsverkstäderna har är det statliga stödet
oproportionerligt litet - 2 miljoner kronor - om man
jämför det med andra kulturskapande verksamheter.
Därför tycker vi att stödet ska ses över så att det står i
rimligt förhållande till den verksamhet som pågår.
Dessutom menar vi att dagens direktiv gör att en stor
del av verkstäderna inte kvalificerar sig till stöd.
Slutligen ska jag säga några ord om ett nätverk för
konstnärliga verkstäder i Europa. Konsten och kultu-
ren börjar bli alltmer tillgänglig över ländernas grän-
ser på den internationella arenan. I dag kommer det
många förfrågningar från bl.a. europeiska konstnärs-
grupper om att ta del i kollektivverkstädernas fram-
gångskoncept. Det vore bra med ett klart formulerat
uppdrag till Kulturrådet att stödja en europeisk ut-
veckling. Här finns också en EU-ansökan inlämnad,
och det finns stora förhoppningar om att den blir
bifallen. Vi har verkligen någonting att skryta med
här i Sverige.
När det gäller själva utvecklingen och framtiden
för kollektivverkstäderna ska Kulturrådet det här året
göra en kartläggning av hur medlen till verkstäderna
används. En rapport väntas i slutet av det här året. Vi
hoppas att kommande regering tar i beaktande nöd-
vändigheten av en bredd i bidragsgivningen.