Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till re-
servation 3 under punkt 2 i KrU17. Jag yrkar inte
bifall till någon reservation i KrU18.
När vi stressar till och från vårt arbete, småspring-
er i korridorerna i Riksdagshuset eller skyndar till
olika lokaler så är det skönt att samtidigt kunna vila
blicken på olika slags konstverk. Även om jag inte
stannar upp och studerar statyn eller tavlan noggrant
så noterar jag någonstans i hjärnan att jag har sett
den, och det känns skönt att kunna skingra tankarna
och få en kort reflexion över den vackra eller konsti-
ga konst som jag just passerat.
Konst berör alla på något sätt, även om man hör
många säga att de är ointresserade. Konst är ett ut-
trycksmedel som många gånger leder till debatter,
vilket vi bl.a. kunde se och höra i höstas när graffittin
diskuterades vitt och brett.
All konst är berättigad, anser jag, även om jag inte
gillar allt jag ser. Av den anledningen måste förut-
sättningar skapas så att konstnärerna får drägliga
livsvillkor. I dag är det många duktiga konstnärer
som har svårt att försörja sig. De flesta har högskole-
utbildning, med dyra studiekostnader, bakom sig.
Därför måste vi uppmärksamma deras arbetsvillkor
och livssituation. Från Centerpartiets sida har vi
många gånger sagt i debatten att vi bör utnyttja deras
kunskaper i t.ex. skolans värld och på fritidsgårdarna.
Ett bra exempel på det är Bunker i Sollentuna. Där
finns det en kvinnlig konstnär som låter barn och
ungdomar komma och måla tavlor. De har knappa
ekonomiska resurser, men det är en populär fritids-
sysselsättning. Hon, den kvinnliga konstnären alltså,
var för några veckor sedan också på Lava i Kulturhu-
set, och även där kom det väldigt många som ville
måla. Med hennes engagemang får hon många att
måla, och en del vill också komma och göra det dag
efter dag. Hon kan lyfta deras anlag.
Barnen behöver bra stimulans och peppning för
att utveckla den konstnärliga ådran, och där kan
konstnärer vara en stor resurs. Kommunerna tycker
jag bör kunna anställa fler konstnärer som en resurs
till skola och fritidsgårdar. Det skulle kunna ge
konstnärer med oregelbunden eller låg inkomst en
möjlighet att lättare försörja sig i sitt yrke. Skolan
ropar ju efter fler vuxna, och i många skolor fattas
utbildade lärare, inte minst bildlärare, under de första
sex grundskoleåren.
Metoden att utnyttja yrkesmänniskor använder vi
t.ex. väldigt mycket i musikskolan, där yrkesmusiker
jobbar halvtid i skolan och halvtid i någon orkester.
Jag tror att det skulle kunna vara en bra lösning för
många konstnärer att kunna få en säker inkomst under
några timmar i skolan.
Det är också viktigt att medborgarna får vara del-
aktiga vid inköp av konst till sina närmiljöer. Om
människor fått påverka konstinköpen upplevs det som
positivt, och konst kan ingå som en självklar del i
arbetsmiljön.
På den skola som jag arbetade innan jag kom hit
till riksdagen fick eleverna vara med och bestämma
utsmyckningen. Det kvarnhjul i sten som monterades
upp på skolgården har blivit en kär lekplats för alla
barn för att klättra på och krypa genom hålet, osv.
Centerpartiet har skrivit en fyrpartimotion om
konstnärernas villkor. Vi tycker att staten bör övervä-
ga nya metoder och stödformer. Det behöver därför
göras en översyn av konstnärernas villkor.
Jag tänker inte yttra mer om konstnärernas villkor
eftersom andra före mig - Anne-Katrine Dunker och
Gunilla Tjernberg - redan på ett föredömligt sätt tagit
upp det. Jag förlänger därför inte diskussionen utan
står bakom våra andra motioner med tillhörande re-
servationer, men yrkar bara bifall till reservation 3.