Fru talman! Vi har kommit fram till kulturutskot-
tets betänkanden nr 17 och 18, som handlar om er-
sättningar och bidrag till konstnärer samt bild och
form.
Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1
under punkt 1 i KrU17 och reservation 3 under punkt
4 i KrU18. Vi moderater står naturligtvis bakom alla
våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag
bifall bara till dessa två.
Fru talman! Vi moderater vill att varken markna-
den eller staten ska styra konsten. Konsten ska vara
fri, och konsten ska bryta med vad som anses vara
god smak, med demokratiska principer, med anstän-
digt uppförande. Den ska intressera och uppröra,
behaga och misshaga. Konsten ska tänja gränser
mellan verklighet och dikt, mellan vad som är förut-
sägbart och det som är otänkbart. Konst och kultur är
inte något statiskt utan förändras ständigt. Därför
måste vi låta konstnären stå fri för att få tillfälle att
förverkliga sina idéer.
Vi måste skapa nya villkor för större utställningar
och projekt, men även för konstnärers möjligheter till
samarbete och utveckling. Tyvärr finns det alldeles
för många strukturer i samhället som är både tröga
och byråkratiska.
Det är anledningen till att vi moderater anser att
det är ytterst angeläget att se över och förnya nuva-
rande system och organisationer. Det är inte den
offentliga finansieringen som skapar konsten - det
gör konstnären. De flesta jobben betalas av den obe-
roende sektorn. Därför måste vi skapa nya mötesplat-
ser där kultur och marknad kan mötas utan att för den
skull reducera kultur till en marknad.
År 2001 uppgick statens bidrag och ersättningar
till konstnärer till drygt 265 miljoner kronor. Trots
det tillhör våra konstnärer de sämst betalda. I ordet
konstnär räknar jag inte alla konstutövare, dansare,
skådespelare, musiker osv. Ernst Billgren sade så här
i den numera avsomnade Finanstidningen: "Nu utbil-
das fler konstnärer än för tio år sedan, men bara 30 %
kan försörja sig i yrket."
Fru talman! Kulturminister Marita Ulvskog sade i
en interpellationsdebatt år 2000: "Regeringens
grundläggande konstnärspolitiska målsättning är att
konstnärer ska kunna leva av sitt konstnärskap. - - -
Därför är huvudmålet för regeringens konstnärspoli-
tik att öka möjligheter för konstnärer att leva av sitt
konstnärskap med löner och ersättningar, inte minst
upphovsrättsliga ersättningar, som ger en rimlig pen-
sionsgrundande nivå."
Eva Arvidsson sade så sent som förra året "att den
statliga bidragsgivningen och de statliga ersättningar-
na ger många yrkesverksamma konstnärer ekonomisk
grundtrygghet och möjlighet att försörja sig på sitt
konstnärliga arbete".
De förbättringarna tycks inte alla uppleva. Så här
skriver KRO i årets första upplaga av tidningen
Konstnären: "Den bittra verkligheten är att kultur-
sektorn efter nittiotalet är intecknad upp över öronen i
byggnader och fasta kostnader. Alla resurser till pro-
duktion är uppätna."
Ett exempel på det är kulturministerns satsning på
ett världskulturmuseum i Göteborg som i dagsläget
ligger på en kostnad runt 100 miljoner kronor.
I en tidigare KRO-artikel står det så här: "Av sta-
tens 1 % i kulturpengar går cirka 3 % till bildkonst.
Konstpengarna går i första hand till kulturinstitutio-
nerna. Av Riksutställningars pengar går 2 % av de
årliga driftsanslaget i ersättning till konstnärerna för
deras arbete."
En stor del av konstnärerna är ofrivilliga företaga-
re med samma snåriga regler, samma byråkrati och
höga skatter som alla andra företagare. Det här är små
företag med mycket speciella behov. Det är små fö-
retag som med de rätta förutsättningarna skulle kunna
stå fria som en del i den nya infrastrukturen.
I Växjö tvistar Regionteatern med skattemyndig-
heten om teatern ska eller inte ska betala arbetsgivar-
avgift för frilansande skådespelare. Inte minst för alla
institutioner ute i regionerna är det en nödvändighet
att kunna använda sig av frilansare. Men då får det
inte vara förenligt med regelkrångel och byråkrati. De
regler som kan misstolkas måste göras om så att man
vet vad som gäller. Det tillfälliga jobbet är betydelse-
fullt både för teatern och för skådespelaren.
Det här visar att det behövs nya trygghetssystem.
Vi moderater har därför föreslagit att vi ska stödja ett
rikstäckande bemanningsföretag för konstnärer. Hade
ett sådant funnits hade inte Regionteatern i Växjö
behövt hamna på kant med skattemyndigheten. Vi
anser inte att staten ska driva bemanningsföretaget
men väl ta initiativet genom att samla intressenter.
Den individuella visningsersättningen som förde-
las av BUS, Bildkonst Upphovsrätt i Sverige, är bra.
Icke för ty anser vi att det nu är dags att göra en över-
syn av ersättningen och är därför glada över att ut-
skottet gör ett tillkännagivande om detta. Ingenting är
så bra att det inte går att göra bättre. Vilka får del av
ersättningarna? Är det några som inte får del av dem?
Bör vi utöka vad som kallas den offentliga sfären till
att också innefatta de rum som många rör sig i men
som inte räknas till de offentliga osv.?
Fru talman! Vi moderater är nöjda med att rege-
ringen har bestämt sig för att se över socialförsäk-
ringarna och hur de fungerar för alla kulturskapande
konstnärer, eftersom dagens system inte passar ihop
med den verksamhet som de flesta bedriver. Det kan
inte vara rimligt att en konstnär ska tvingas sälja sin
ateljé bara för att hon eller han tillfälligt behöver söka
socialbidrag. Hur ser stipendierna ut? Får jag pen-
sionspoäng? Räknas de in när jag söker bostadsbi-
drag? Vad händer med min sjukförsäkring? Kan jag
över huvud taget vara sjuk? Troligtvis inte. Frågorna
är många, och de flesta har tyvärr inget svar.
Vi moderater vill att vi bildar en konstbank. I
Australien finns sedan många år vad som där kallas
Artbank. Den federala regeringen grundade banken
av flera skäl, bl.a. för att stimulera intresset för konst,
och inte minst för att uppmuntra verksamma konstnä-
rer i deras arbete. Systemet är enkelt. Banken köper
in konst som den sedan hyr ut för kortare eller längre
tid. För pengarna man får in på hyran köper man in
ny konst osv. Med tanke på vad jag tidigare har anfört
om svårigheten för många av våra konstnärer att
försörja sig på sitt konstnärskap ser vi moderater
bildandet av en konstbank som ytterligare en möjlig-
het. Att bli beroende av en enda bidragsgivare kan
leda till att konstnären tenderar att vilja legitimera
konsten inför bidragsgivaren. Därför måste det finnas
många utvägar.
Fru talman! Vårt främsta mål när det gäller kul-
turpolitiken är att skapa så goda förutsättningar som
möjligt för att konstnärer ska kunna ägna mer tid åt
sitt skapande och mindre tid åt byråkrati och att söka
stipendier. Konsten behöver inte alltid vara lönsam,
men det måste trots allt löna sig att vara konstnär. Vi
moderater vill definitivt inte att konstnären ska redu-
ceras till en arbetsmarknadsåtgärd. Det är tyvärr fallet
för många i dag.
Konsten är en gåva Gud givit mig, skrev Miche-
langelo i ett brev till en vän. Att få uppleva vacker
konst, lyssna till skön musik, uppleva skådespelaren i
en spännande pjäs eller njuta av en dansares rörelser
är en lisa för själen. Det är en gåva från konstnären
till oss, men för att de ska kunna ge oss allt detta
behöver de goda och rimliga förutsättningar.