Fru talman! Svaren om färdriktningen har jag inga
invändningar mot. Statsrådet säger att servicen ska
vara på en viss nivå och att ansvaret ligger tungt på
regeringens axlar, och det är också riktigt. Problemet
är lite grann att det inte finns en genomtänkt linje för
hur man vill hantera det. Näringsministern har ju gett
beskedet att allt ska bli bättre, men ingen har uppfat-
tat att det blir det.
Och återigen, för tredje gången, fru statsråd: Vad
är ett postkontor med den terminologi som regeringen
håller sig med? Facket säger att det är oklart. Man
säger: Vad är ett postkontor numera? Merparten av
landets befolkning vet vad det är, att det är där pos-
tens tjänster hanteras i en och samma lokal etc. Men
nu finns inte längre begreppet postkontor. Som lag-
stiftningsansvarig skulle väl ändå Mona Sahlin kunna
tala om hur hon tänker sig lagstiftningen. Varför
mönstras postkontorsnamnet ut och får inte längre
användas?
Mitt omdöme blir, fru talman, även om jag tycker
att det har getts en del öppningar av statsrådet här, att
man inte hanterar postservicen med det engagemang
som man borde har gjort med tanke på att vi nu har
diskuterat de här frågorna i ett par års tid. Näringsmi-
nistern har ju sagt att Elver Jonsson kan lugna sig för
det här löser sig, att jag är alldeles för orolig osv.
Eftersom personalfrågorna nämndes vill jag säga
att jag tycker att udden har varit riktad också mot
personalen genom att det har rått oklarheter. Nä-
ringsministern sade för ett år sedan att postledningen
skulle bli tydligare när det gäller att informera de
olika personalkategorierna, men det har tydligen inte
skett eftersom oron finns kvar.
Det finns också en udd mot dem som bäst behöver
servicen: pensionärerna, småföretagarna och de gles-
bygdsboende. Jag tycker att det nu finns anledning att
sätta hög fart. Vi måste också i den här frågan se till
att vi har ett medborgarperspektiv. Postens verksam-
het, helt statsägd, kan aldrig bli något eget. Det hela
måste syfta till att vara i medborgarnas tjänst.