Fru talman! Tack för svaret. Det är bra att statsrå-
det säger att invånare i såväl glesbygd som tätort ska
erbjudas en samhällsomfattande posttjänst och en
grundläggande kassaservice av god kvalitet.
Ute i landet har vi sett konsekvenserna av Postens
reformarbete. I glesbygds- och landsbygdsområden
innebär det en försämring av servicen. Enligt Postens
företrädare krävs ett visst antal hushåll per kilometer
för att berättiga till lantbrevbäring. Det är inte rimligt
att, som i ett fall, en man på 92 år ska behöva gå åtta
kilometer för att hämta sin post medan hans dagliga
tidning kommer i brevlådan bredvid huset. Egna
företagare i området har också förlorat sin postser-
vice. Postens informationsansvariga påstår sedan att
det är kommunens sak att se till att gamla får sin post
till bostaden. I så fall läggs nya uppgifter på kommu-
nerna. Det är bra att statsrådet slår fast att kommunen
inte har någon skyldighet att svara för den servicen.
Det är bara att gratulera om Posten nu har tagit sitt
förnuft till fånga och ser över sina rutiner. Om lands-
bygden ska vara ett bra alternativ för bosättning och
arbete måste också servicen fungera.
Det är bra att statsrådet kommer att följa vad som
sker på området. Men är statsrådet också beredd att
handla, och inte bara följa frågan, om ingenting sker?