Fru talman! Jag delar statsrådets uppfattning om
att man ska vara skeptisk till det som massmedierna
säger. Men här var det ett stort uppbåd enskilda per-
soner som hade uttryckt sin mening. Jag förutsätter
att de var rätt citerade.
Sedan tycker jag att det är märkligt att Mona Sah-
lin säger att hon inte kan svara på allt, eftersom an-
svaret är uppdelat. Men jag förutsätter att man inom
departementet resonerar om det här. Det gäller ju det
samlade ansvaret för Postens service. Jag sade att
statsrådet hade glömt att svara mig på mina frågor.
Det är klart att en handfull rader kan anses vara ett
svar, men de innehöll inte något besked. Den centrala
frågan som jag reste var: Vad är enligt regeringens
terminologi ett postkontor?
Åter till Postgirot. Det var den enda vinstdrivande
verksamhet som man hade. Den sålde man två gång-
er. Först sade Konsumentverket nej när man ville
slänga Postgirot i halsen på några glupande storban-
ker som skulle genomföra en monopolisering. Det var
också ett märkligt sätt att hantera denna förnämliga
verksamhet. Nu kan man inte ens öppna postgiro-
konto på Posten, än mindre få ett saldobesked.
Postservicens kostnader för kunden ökar, och det
gäller särskilt kostnaderna för penningförmedlingen.
Numera får man betala en rejäl slant för att få ut
pengar på en postanvisning, utbetalningskort eller för
att få ut sin skatteåterbäring. Har man varit så oför-
siktig att man gick på propagandan för ett par decen-
nier sedan och skaffade sig checkkonto får man nu-
mera betala två gånger, först när man ställer ut check-
en och sedan när man använder den som betalnings-
medel.
När det gäller penningförmedling av affärers och
småföretags dagskassor får kunden numera en lång
lista över vad man får betala extra för. Man får betala
extra om sedlarna inte står på parad, om kassan inne-
håller för mycket mynt osv. Avgifterna för postbox-
arna höjdes med 400 % över en natt. Samtidigt skick-
ades det ut ett brev där det stod att på grund av för-
ändringar delas posten numera ut några timmar sena-
re. Tala om bekymmer för småföretagare som kanske
bygger sin verksamhet på morgonposten! Brevportot
har också höjts.
Fru talman! En fungerande kassaservice är en
medborgerlig service som alla bör få del av. Det är
viktigt att betala sina räkningar och skatter i rätt tid,
både av samhällsekonomiska skäl och med hänsyn till
den allmänna samhällsmoralen. Men då måste pen-
ningförmedlingen fungera. Annars drabbas kunderna,
inte minst småföretagare och affärsidkare som råkar
ut för straffavgifter även när de har betalat i rätt tid
och Posten eller banken har missat i förmedlingen.
Det här är inte acceptabelt, fru talman.
Sedan var det olyckligt att korsbandet avskaffa-
des. När det fanns kunde man skicka en bok till goda
vänner och stimulera läsandet, vilket statsmakten
säger är viktigt. Jag sade i en debatt här i kammaren
att det var lite makabert när det var billigare att skicka
en bok som korsband till Rio i Sydamerika än till
Rimbo i Uppland. Det är klart att man kan skylla på
marknaden och på att alla förändringar inte alltid
leder till det bättre. Men här saknas en tankegång om
hur det skulle kunna fungera.
En annan fråga till statsrådet gäller enhetsportot i
Norden. Är statsrådet beredd att verka för att en-
hetsportot införs igen? Det var en möjlighet som var
att ett brett kulturpolitiskt värde och som hjälpte oss
nordbor att läsa varandras böcker.