Fru talman! Det är kul att vara här och diskutera sjukvård och sjukvårdens framtida utveckling. Men det är omöjligt att inte nämna pandemin och den svåra situationen i Sverige med många dödsfall. Det är också nästan omöjligt att prata sjukvård utan att skicka en uppskattande tanke till de regioner som snabbt lyckades fördubbla antalet intensivvårdsplatser. Det är också på sin plats att skicka en uppskattande tanke till den vårdpersonal som har gjort heroiska insatser under pandemitiden i vårt land.
Jag tittar också uppskattande på regioner och ser att de har lyckats med vaccinationsprogrammet. För närvarande är nästan hälften av landets befolkning vaccinerad. Stort beröm till er!
Pandemin medför bekymmer. Vi har en stor vårdskuld att hantera framöver, och här kommer det att bli en avvägning mellan personalens berättigade krav på vila och normalitet och medborgarnas krav på att vårdskulden betas av.
Jag delar Acko Ankarberg Johanssons uppfattning att Sverige har en väldigt bra vård. Jag har nämnt flera gånger här i talarstolen att jag är stolt över att Lancet, världens mest berömda medicinska tidskrift, har rankat Sverige som nummer 4 i världen när det gäller kvaliteten i sjukvårdssystemet.
Det har kommit ett antal spännande utvärderingar av det svenska sjukvårdssystemet.
År 2000 kom SKR med en rapport om situationen i svensk vård, och man konstaterade att den skärpta primärvårdsgarantin, alltså att man ska får träffa någon i primärvården inom tre dagar, fungerar. Andelen medborgare som tycker att man får tillgång till den vård man behöver har dessutom ökat och ligger på en mycket hög nivå.
Vårdanalys har gjort en jämförelse mellan Sverige och elva olika länder, och man konstaterar att svensk sjukvård är tillgänglig för medborgarna. Plånboken styr inte, utan vård efter behov gäller som huvudprincip. Sjukhusvården är dessutom av mycket hög kvalitet.
Vårdanalys konstaterar dock också att när det gäller fast vårdkontakt är vi bedrövligt dåliga. Endast 30 procent av den svenska befolkningen har en fast vårdkontakt medan siffran i andra länder är 70-80 procent.
Både SKR och Vårdanalys pekar på att väntetiderna i specialistsjukvården är oacceptabla, och den uppfattningen delar jag.
Acko Ankarberg Johansson nämnde att vi har ett antal utmaningar, och jag delar mycket av hennes beskrivning av läget och av vad vi behöver ta itu med. Vi behöver arbeta med väntetiderna, och här är jag mer förhoppningsfull. Jag tror att den utvecklade vårdgaranti som januaripartierna utarbetat tillsammans med SKR, där man låter varje region tävla mot sina egna historiska resultat, kommer att få effekt. Det är rimligare att Jämtland får tävla mot Jämtlands historiska resultat än att Jämtland ska tävla mot det rika Stockholm.
Vi behöver utveckla den nära vården och se till att folk får en fast läkarkontakt. Jag tror att detta kommer att ske genom överenskommelserna med SKR. Vi behöver arbeta med nivåstruktureringen så att den specialiserade vården koncentreras till några få platser i landet. Detta arbete pågår med hjälp av Socialstyrelsen. Vi behöver förbättra kunskapsstyrningen, och här gör SKR och regionerna stora insatser.
Det finns områden där jag tycker att vi inte har tillräckliga svar. Till exempel hanterar vi inte situationen med allt fler privata vårdförsäkringar. Den 8 oktober förra året slog IVO fast att de faktiskt är en patientsäkerhetsrisk och innebär att folk kan gå före i vårdköer. Vi gör inte tillräckligt stora insatser när det gäller den psykiska ohälsan, och jag är mycket bekymrad över vad som kommer att ske med äldrevården framöver med tanke på demografin. Det finns alltså saker och ting där vi i dagens läge inte är tillräckligt bra och inte gör tillräckliga insatser.
I dagens debatt kommer ni säkert att få höra en del skäll på regeringen och socialminister Lena Hallengren. Visst kan man skälla på henne om man tycker att regeringen gör fel, och regeringen gör inte alltid rätt.
Men om man bor i Skåne och är upprörd över att vaccineringen inte riktigt fungerar i Degeberga, Tollarp eller Brösarp och att det är en vit fläck där det är svårt att hitta en vaccinationsplats är det inte Lena Hallengrens fel, utan det är Carl Johan Sonesson som ska stå till svars för varför vaccinationsprogrammet i östra Skåne inte fungerar fullt ut.
Om man arbetar på Sahlgrenska sjukhuset och har slitit hårt under pandemin och ser att sjukhuset har ett sparbeting på en halv miljard kronor att hantera samtidigt som Västra Götalandsregionen har 1,8 miljarder i överskott är det inte Lena Hallengrens fel. Här får man i stället prata med moderaten Johnny Magnusson, för det är han som är ansvarig för detta sparbeting.
Om man är upprörd över att det ska införas vårdval bup i Dalarna, där privata vårdgivare ska få betalt per diagnos, är det inte Lena Hallengrens fel. Då får man prata med moderaten Ulf Berg.
Om man tycker att det är rent skandalöst att Karolinska sjukhuset varslade 500 medarbetare under pandemiåret är det inte heller Lena Hallengrens fel, utan man får prata med moderaten Iréne Svenonius.
Jag säger detta för att det är viktigt att förstå att sjukvården styrs av regioner och att det finns många lokala politiker som har ett ansvar för hur det ser ut i vården och i verkligheten där ute.
Fru talman! Jag yrkar bifall till Socialdemokraternas reservationer. Vi är som vanligt nästan överens i socialutskottet - det är ett pragmatiskt utskott - men på några punkter tycker vi att utskottsmajoriteten har gått vilse.