Fru talman! Jag är glad över att ledamoten tydliggjorde i vilka delar regeringen gjort fel. Jag gissar att det finns fler, för så är det med varje regering. Det handlar inte om ett fåtal, för man skulle vilja göra mycket mer.
Jag blir ändå lite fundersam över ett par av exemplen. Att människor betalar två gånger för hälso- och sjukvård, både genom skatten och en gång till, ofta via arbetsgivaren, är ett symtom på att vi har långa köer i vården och att man inte får vård enligt lag. Jag håller med ledamoten om att man hade behövt göra mer, för köerna ökade efter 2014, och privata sjukvårdsförsäkringar har också ökat. De är inte rakt av kommunicerande kärl, men de hänger ihop. Om inte vården kan leverera betalar jag en gång till. Det är samhällsekonomiskt olönsamt att agera på detta sätt.
När det gäller psykiatrin har vi haft några utredningar, och inte minst utredaren Kerstin Evelius har lyft fram att varje regering har näst intill hällt miljarder över psykiatrin men ändå inte velat medverka till en förbättring. Hon lyfte fram behovet av att många samhällssektorer i stället ska göra sin del, för att förändra detta.
Jag lyssnar gärna till hur ledamoten ser på hur vi ska få ned de långa köerna efter pandemin. Jag pratar inte bara om situationen nu utan om psykiatrin, där regeringen skulle behöva göra mer. Där har jag inte sett den ansats som utredaren Kerstin Evelius lyfte fram, utan det har varit ganska hackat och malet i stället för det stora, långa och breda perspektiv där alla sektorer finns med, där man sätter upp ett mål, kanske tio år framåt, där man årligen följer upp och frågar "Vad gör ni?" och där man inte pekar finger åt någon annan utan säkerställer att alla gör sitt.
Jag lyssnar gärna mer till vad ledamoten säger där.