Fru talman! Att pandemin har satt svensk hälso- och sjukvård på stora prov är vi naturligtvis helt överens om. Det är självklart att en hel del av det mer långsiktiga utvecklingsarbetet tappar fart eller rent av stannar upp såväl i Rosenbad som ute i Sveriges 21 regioner.
Men jag är ändå bekymrad, fru talman, över det låga reformtempo som den här regeringen har. Svaret på de problem och utmaningar som finns inom hälso- och sjukvården är allt som oftast: Det där är regionernas ansvar. Aldrig är det socialministern, regeringen eller staten som har en roll i att säkerställa att tillgängligheten blir bättre, att jämlikheten blir större och att hälso- och sjukvården får bättre förutsättningar för till exempel digitalisering.
Ledamoten Attefjord lyfte i sitt anförande att digitaliseringen av svensk hälso- och sjukvård är ett sorgebarn. Jag håller verkligen med om det. Men varför då inte säga ja till några av de konkreta moderata förslag som ligger på bordet om att riva hinder för digitaliseringen och skapa bättre förutsättningar för densamma? Det här är förändringar som också är viktiga för att åstadkomma det som vi glädjande nog är överens om, nämligen att få till en hälso- och sjukvård som är mer förebyggande och hälsofrämjande.
Då gäller det att vi river de hinder som gör att data inte får delas mellan olika sjukvårdshuvudmän - data som hade kunnat vara viktig för att utveckla bättre beslutsstöd, för att tidigare upptäcka personer som är i riskzon för att utveckla sjukdom och mycket annat.
Det faktum att propositionslistan från regeringen har varit skral under hela mandatperioden gör mig bekymrad, för svensk hälso- och sjukvård behöver utvecklas. För det krävs faktiskt också ett nationellt ledarskap, och det är alldeles uppenbart, fru talman, att den sittande regeringen och de två regeringspartierna saknar kraften för det ledarskapet.