Fru talman! Vi befinner oss på mandatperiodens tredje år. Från sittande regering har det inte direkt duggat tätt med propositioner och förslag på hur svensk hälso- och sjukvård ska utvecklas.
Fru talman! I dag har vi en av två stora hälso- och sjukvårdspolitiska debatter i kammaren där vi diskuterar hur vårdens problem kan lösas och hur vården kan utvecklas och bli bättre.
Jag har nu under debatten, fru talman, lyssnat väldigt observant på vad företrädarna för de två regeringspartierna har redovisat. Jag har inte lyckats uppfatta ett endaste konkret nytt förslag om vad man vill göra framåt.
Fru talman! Betänkandet innehåller däremot 340 nej från S och MP om förslag som har lagts fram från Moderaterna och övriga partier här i kammaren för hur vi ska utveckla hälso- och sjukvården.
Jag vill nu, fru talman, ge ledamoten Attefjord ytterligare två minuters talartid att beskriva vad Miljöpartiet vill göra för att korta köerna inom svensk hälso- och sjukvård och se till att vi lyckas med det som Attefjord lyfte fram i slutet på sitt anförande, nämligen att få en hälso- och sjukvård som blir mer förebyggande och hälsofrämjande. Varför har Miljöpartiet till exempel sagt nej till Moderaternas förslag om en särskild hälsofrämjande strategi? Det hoppas jag att ledamoten Attefjord kan se svar på under sina kommande två minuters talartid.
Svensk sjukvård är i världsklass. Men vi har också betydande problem. Ledamoten sa i sitt anförande att vi behöver adressera de problemen. Men sedan kom inte någonting mer. Vad är Miljöpartiets svar? Hur vill ni adressera den bristande tillgängligheten, ojämlikheten och det faktum att svensk hälso- och sjukvård är alldeles för reaktiv och inte alls särskilt proaktiv i sitt arbete i dag?