Fru talman! Hur ska vårdköerna kortas, tillgängligheten förbättras och vården bli mer jämlik? Vad behövs för att förbättra smittskyddsarbetet, för att få fart på digitaliseringen inom hälso- och sjukvården och för att få till mer klinisk forskning?
De många moderata motionsyrkandena i det betänkande som vi nu debatterar försöker bland annat ge svar på dessa mycket angelägna frågor. Min anmälda talartid räcker dock inte på långa vägar till för att jag ska kunna beskriva de många moderata förslag som ryms i betänkandet, utan jag kommer nu att fokusera på ett antal särskilt viktiga frågor och områden.
Fru talman! Låg mig börja med de tre tillkännagivanden till regeringen som socialutskottet nu föreslår. Det är tillkännagivanden som alla innebär bifall till moderata förslag.
Det första tillkännagivandet handlar om att se över nuvarande kapacitet, organisation och struktur när det gäller smittskyddsläkare. Coronapandemin är alltjämt pågående, och man ska vara försiktig med att under en kris dra långtgående slutsatser om vad som inte har fungerat och vad som behöver förändras framåt. Men att smittskyddsarbetet behöver förstärkas och förbättras är en sak som är säker.
Den svenska strategin under pandemin - att skydda de äldre - har misslyckats, och för detta vilar ett tungt ansvar på regeringen, konstaterade Coronakommissionen. Mot den bakgrunden är det särskilt viktigt att regeringen ser över hur smittskyddsarbetet inom äldreomsorgen kan bli bättre. Smittskyddsläkarna är i dag regionalt organiserade och få till antalet. Nu kräver socialutskottet, efter förslag från Moderaterna, att regeringen ska se över om kapaciteten är tillräcklig och om organisationen är den rätta. Kanske hade svensk äldreomsorg haft ett bättre smittskydd om det lokalt hade funnits smittskyddsläkare, så som det gör i Norge.
Det andra tillkännagivandet syftar till att stärka kommunernas arbete med rehabilitering. En medicinsk ansvarig för rehabilitering, en MAR, bör finnas tillgänglig i varje kommun. Det är Moderaternas och nu socialutskottets förslag för att ta steg mot en förstärkt rehabilitering. Och det behövs verkligen, inte minst i ljuset av coronapandemin, som har skapat en stor rehabiliteringsskuld.
Fru talman! Det tredje tillkännagivandet brinner jag personligen lite särskilt för. Riksdagen kräver att regeringen ska utreda hur en förstärkt vårdgaranti kan utformas som ger personer med beroendeproblem snabbare vård och behandling. När en person med beroendeproblem är motiverad till förändring måste vården och hjälpen komma snabbt. Riksdagen har tidigare efterfrågat en nollvision när det gäller den narkotikarelaterade dödligheten, en vision som nu måste följas av reformer. En förstärkt vårdgaranti för personer med beroendeproblem vore en mycket viktig konkret reform. Det är nämligen vård och inte ord som räddar liv.
Fru talman! Apropå vårdgarantin vill jag gärna lyfta fram, och yrka bifall till, reservation nummer 21, där vi moderater föreslår en breddad och förstärkt vårdgaranti för cancerpatienter. Vi är mycket bekymrade över de alltför långa väntetiderna för cancerpatienter. Under pandemin har vårdköerna vuxit snabbt, men faktum är att redan innan pandemin fick kvinnor med bröstcancer vänta alldeles för länge - inte ens hälften fick vård inom utlovad tid. Och färre än hälften av alla män med prostatacancer fick vård inom utlovad tid. Därför föreslår vi en förstärkt vårdgaranti som vi kopplar särskilt riktade resurser till för att kunna förverkliga.
Fru talman! Självfallet står jag bakom samtliga moderata reservationer, men för tids vinning yrkar jag alltså bifall endast till denna reservation.
När det gäller de stora uppdämda vårdbehoven i stort behövs mer av nationella åtgärder och nationellt ledarskap. Konkret föreslår vi bland annat en nationell väntelista där att alla goda krafter - offentliga såväl som privata - används för att arbeta bort den stora vårdskuld som byggts upp. Jag och Moderaterna menar att vi behöver titta bortom nationsgränserna för att hitta internationella samarbeten.
Fru talman! Hittills har jag mest lyft upp rätt specifika frågor rörande hälso- och sjukvården. Låt mig avslutningsvis lyfta fram ett område som är mer övergripande och av avgörande betydelse för utvecklingen av hälso- och sjukvården i stort, nämligen digitaliseringen. Digitalisering är inget självändamål, men det är ett jätteviktigt verktyg för verksamhetsutveckling, för att skapa en mer tillgänglig hälso- och sjukvård, för att skapa en effektivare hälso- och sjukvård och för att skapa en hälso- och sjukvård som är mer förebyggande, hälsofrämjande och inte så reaktiv som den är i dag.
Dessvärre finns det många hinder för digitaliseringen i form av bland annat förlegad lagstiftning. I betänkandet föreslår vi tillsammans med Kristdemokraterna en översyn av patientdatalagen när det gäller hur data får användas för att utveckla vården. Vi moderater föreslår också så kallade regulatoriska sandlådor, som är ett slags frizoner där teknik och regelverk kan utvecklas parallellt. Teknikutvecklingen går nämligen fort, och då behövs system för att snabbt utveckla regelverk, därav detta förslag.
Avslutningsvis vill jag slå ett slag för Moderaternas förslag om ett digitalt arbetsmiljölyft inom hälso- och sjukvården. Det finns alltför många dåliga it-system, alltför många system som inte kommunicerar med varandra och alltför många digitala verktyg inom vården som är störande snarare än stödjande och som tar tid i stället för att frigöra tid. Detta är ett allvarligt problem som behöver tas på större allvar. Vårdens medarbetare både förtjänar och behöver en bättre arbetsmiljö.