Fru talman! Jag ska börja mitt inlägg med att som en del andra här nämna det som har gjorts under coronapandemin och även i denna debatt sända ett stort tack till all personal och våra regioner runt om i landet som på väldigt många sätt har tacklat pandemin föredömligt. De har gjort många insatser långt utöver det normala.
Sedan har vi resten av den här debatten. Den handlar om sjukvårdens organisation, som vi har diskuterat väldigt många gånger här. Det är ett väldigt vitt och brett ämne. En hel del talare har innan mig berört att det finns många bilder av svensk hälso- och sjukvård.
Vi har de medicinska resultaten som väldigt många gånger är i världsklass. Där kan vi som svenska invånare, och inte bara som medborgare, gå till den svenska hälso- och sjukvården. Oavsett vilken inkomst och vilken ställning i samhället vi har, kan vi få tillgång till en av världens bästa hälso och sjukvårdsinsatser när vi till exempel har allvarliga sjukdomar.
Parallellt med de fantastiska resultaten finns det även andra bilder där patienter ibland kommer i kläm när det inte fungerar mellan de olika vårdnivåerna eller olika vårdgivare. Vi får bilder av att personalen många gånger är sönderstressad. Det finns stora arbetsmiljöproblem.
Alla de bilderna finns, och de stämmer. Vi behöver där adressera det som är problemen, och vi behöver se till att bevara och vidmakthålla de goda resultat som vi har. Det är dubbelt arbete.
Det behövs tid för gott bemötande i hälso- och sjukvården. Du som vänder dig till vården behöver känna dig säker på att du blir tagen på allvar och att ditt besök får ta den tid som det krävs för dig att förklara och hitta fram till en bra behandling tillsammans med din läkare, din sjuksköterska, din rehabiliteringskoordinator och så vidare.
Fru talman! Digitaliseringen har nämnts tidigare här i debatten. Det är lite av ett sorgebarn i svensk hälso- och sjukvård. Orsakerna skulle vi säkert kunna fylla en helt egen debatt med. Det handlar om varför, vilka problem som finns och vad som behöver göras i de delarna.
Jag kan från den här talarstolen säga att en hel del av problemen såklart beror på lagstiftning. I vår iver att skydda den personliga integriteten har vi skapat en del bieffekter när det gäller att få en samordnad och synkad hälso- och sjukvård. Det gör det svårt med kommunikationen och delningen av information mellan framför allt olika vårdnivåer inom primärvård, slutenvård eller för den delen den kommunala hälso- och sjukvården. Här pågår ett arbete. Det finns inte minst en mognad om att reformerna behöver komma på plats.
Fru talman! För Miljöpartiet är det förebyggande perspektivet centralt. Behovet av sjukvård är inte konstant. Det går att påverka. Därför ska vi fortsätta att forska, förebygga och främja det som kan minska sjukdomstillståndet i samhället och för individen.
Det är viktigt inte minst för vår förmåga att solidariskt kunna finansiera sjukvården. Men framför allt är det jätteviktigt för den enskilde. Den sjukdom som kan undvikas är bäst för skattebetalarna och bäst för individen.
Det förebyggande perspektivet behöver inte bara prägla arbetet inom hälso- och sjukvården. Det behöver också prägla arbetsgivarrollen och arbetsmiljöarbetet. Vi har i dag stora problem, eller stora utmaningar - beroende på hur man väljer att uttrycka det -, med arbetsmiljön inom hälso och sjukvården. Personalen sliter. Inte minst har detta blivit tydligt under coronapandemin. Men de problemen fanns innan och var synliga redan då.
Därför känns det extra trevligt i dag den 1 juni att stå här i talarstolen. I dag går det för kommuner och regioner att ansöka om det statsbidrag som heter återhämtningsbonus. Det är något som Miljöpartiet har kämpat mycket för och drivit igenom i regeringen. Det är riktat just till arbetet med att hitta förebyggande och nya metoder för att utveckla arbetsmiljön inom svensk hälso- och sjukvård.
Nu ser jag att talartiden börjar ticka på. Jag står bakom samtliga Miljöpartiets reservationer, men för att vinna tid yrkar jag bifall endast till nummer 13 under punkt 4 som rör rehabkoordinatorer.