Fru talman! Jag tror inte att det finns skäl att
ifrågasätta kompetensen. Jag vill ifrågasätta viljan
hos regeringen att åstadkomma lösningar på det
gigantiska problem som arbetslösheten utgör.
Det har nu gått tio veckor sedan AMS slog larm om
situationen och ville använda pengarna på ett mer
effektivt sätt och få ett regelsystem som gör detta
möjligt.
Vi hade en debatt här i mitten av december då jag
ställde frågan om hur det går med AMS
framställan. Vi fick inget svar. Det har gått sex
veckor sedan dess, och vi har fortfarande inte fått
något svar. Jag ansluter mig till dem som här har
efterlyst svar.
Det sämsta av allt är att man inte får något som
helst besked. Det innebär en stagnation i ROT-
programutvecklingen. Att det finns behov vet vi.
Jag fick i dag en tidskrift från
Byggentreprenörerna, där det pekas på att man
räknar med att ombyggnadsvolymerna faller med
hela 35 % under hela 1994. Det framgår av artikeln
att behoven är gigantiska.
Nu hänvisar Börje Hörnlund till en vändning i
ekonomin. Men det alarmerande är att
sysselsättningen inte har vänt. Där fortsätter
nedgången, framför allt i byggnadsverksamheten.
Då undrar man: Varför får AMS inte använda
pengarna för ombyggnadsverksamhet,
reparationer och tillbyggnader, som det finns ett
skriande behov av att göra nu i lågkonjunkturen då
det finns medel? Varför vill
arbetsmarknadsministern förhindra AMS från att
utnyttja tillgängliga medel, som är anvisade av
riksdagen, samtidigt som han stillatigande, tyst och
passivt åser att arbetslösheten är på svindlande
höga nivåer?
Nu säger Börje Hörnlund att det har börjat gå
tyngre att få fram lämpliga åtgärdsplatser hos
arbetsgivarna. Det är ingen ursäkt.
Arbetsmarknadsministern har medverkat till att
det går tyngre också inom AMS verksamhet med
att få ut människor i aktiva åtgärder, framför allt
utbildning. AMS skrev i mitten av november: ''Det
senaste årets förändringar av nivån för bidragen har
negativt påverkat åtgärdsvolymerna. Det gäller
t.ex. beredskapsarbeten och utbildningsbidrag med
lån. Det finns också i viss mån en ''konkurrens'
mellan de enskilda åtgärderna, t.ex ALU,
ungdomspraktikplatser och beredskapsarbeten,
som påverkar volymerna.'' Det här är åtgärder som
regeringen själv är skyldig till. Nu ville AMS i
november pröva andra vägar. Men det fick man inte
för regeringen, och frågan är varför.
Avslutningsvis säger Börje Hörnlund i sitt
interpellationssvar att han har försäkrats om att
AMS kommer att göra allt för att medverka till en
förbättring av arbetsmarknaden. Man skall arbeta
med full kraft, heter det. Min undran är: Har inte
AMS arbetat med full kraft? Vad är det som skall
förändras? Är det här uttryck för ett misstroende
mot AMS hittillsvarande verksamhet? Jag tycker
det vore välgörande att få besked om detta. På vad
sätt skall AMS nu kunna spänna musklerna
ytterligare för att med nuvarande regelsystem
förändra situationen radikalt, när man av
regeringen inte tillåts att ändra regelsystemet och
pröva nya metoder?
Jag vill också anknyta till vad Hans Andersson sade
om utbildningsvikariaten. Jag noterar att
regeringen där har infört ett tak. Nu slår man i det
taket. Men ännu mer anmärkningsvärt är att
regeringen föreslår att det taket, som är på 1
miljard för närvarande, skall sänkas till 684
miljoner nästa år. Det betyder att det blir ännu
färre utbildningsvikariat. Det är faktiskt en
verksamhet där man nu har lyckats få till stånd en
viss ökning av efterfrågan. Men då sätter
regeringen ett lägre tak. Det måste innebära att den
medvetet begränsar en väldigt viktig
arbetsmarknadspolitisk åtgärd, som i hög grad
medverkar till att öka kompetensutvecklingen. I en
uppåtgående konjunktur är det väl knappast någon
arbetsmarknadspolitisk åtgärd som är så bra och så
angelägen som just kompetensutveckling?