Fru talman! Det som har skett är inte någon
överraskning. Vi i Vänsterpartiet varnade i våras
för att det, med de strukturförändringar när det
gäller åtgärderna inom arbetsmarknadspolitiken
som arbetsmarknadsministern då genomförde,
kommer att bli mindre volymer. Och det har blivit
mindre volymer.
Våra farhågor då är exakt de farhågor som
Arbetsmarknadsverket verifierar ganska utförligt i
sin flerårsansökan från augusti 1993, vilken finns
sammanfattad i skrivelsen från den 19 november.
Det här visar på ett oerhört allvarligt problem.
Regeringen är -- utifrån vad som sker ute på fältet
och utifrån beprövade erfarenheter -- medveten om
vad som kommer att hända om man genomför sin
politik. Man får råd och äskanden som går stick i
stäv med vad man själv genomför.
Så kommer det ett dåligt resultat -- och det pekar
vi på. För oss framstår detta som något medvetet.
Regeringen har åstadkommit en arbetslöshet som
ligger högre än vad som annars hade varit
nödvändigt -- bortsett från att man låter
kommunerna göra neddragningar, bortsett från en
obefintlig näringspolitik etc. Men jag skall här hålla
mig till arbetsmarknadspolitiken.
Principiellt tycker jag att det är nästan obehagligt
att vi har sådana här debatter, därför att det handlar
om ett slags trots från arbetsmarknadsministerns
sida. Med helt öppna ögon genomdriver han en
situation som leder till högre arbetslöshet och
sämre kompetens än vad som annars hade varit
möjligt att åstadkomma.
Därför påminner jag återigen om frågorna om
orsakerna. Jag skulle vilja att Börje Hörnlund själv
verkligen försökte analysera orsakerna till det som
har hänt och som strider mot prognosen i
regeringens egen proposition.
Vi har fel åtgärdsprioritering. Vi har för litet av
kompetensutveckling och utbildning. Vi har fel
incitament. Det här är delvis orsaken till att det är
som det är.
Satsa på kompetenshöjning! Det är det första budet
i arbetsmarknadspolitiken. Om vi inte kan så att
säga fylla resurserna med kompetensutveckling,
satsa då på investeringar! Det har varit vår linje.
Det gäller investeringar i industri och näringsliv
samt inom byggsektorn. Upprätthåll dessutom
sysselsättningen i kommunerna! Något så
vansinnigt som att slänga ut människor från vettig
verksamhet i kommunerna och i stället erbjuda
dem sysselsättningsterapi -- t.ex. i kommunerna,
med den rundgång som det innebär när det gäller
ekonomiska medel -- leder inte till något som är
positivt för sysselsättningen. Däremot får det
negativa effekter för den offentliga ekonomin.
Fortfarande efterlyser jag svar på Ingela Thaléns
frågor och på min fråga om begränsningen för
utbildningsvikariat.