Fru talman! Börje Hörnlund återkommer ständigt
till debatten om att det är socialdemokraterna som
är ansvariga för de 600 000 som är arbetslösa i dag.
Återigen -- efter lika många gånger -- vill jag tala
om att Socialdemokraterna hade påbörjat och
tillsammans med några partier i riksdagen
genomfört ett antal åtgärder. Om inte den
borgerliga regeringen hade fört en
högkonjunkturpolitik, skulle vi ha varit mycket
bättre rustade i dag än vi nu är. Den borgerliga
regeringens högkonjunkturpolitik gjorde att
ekonomin störtdök redan de första månaderna
hösten 1991.
Nu talar vi, Börje Hörnlund, om det innevarande
årets medel, 2,6 eller 3,5 miljarder kronor. Det är
inte nog med detta. Enligt det förslag som
regeringen nu har lagt fram håller ni inne över 2
miljarder också i årets budget. Detta gör ni trots att
redovisningen av anslaget visar att man inte når upp
till mer än drygt 30 % när det gäller anslag för
beredskapsarbete och rekryteringsstöd. Man når
inte upp till mer än 6 % när det gäller
högskolepraktikanter, knappt 5 % när det gäller
bidrag till utbildning i företag, osv, sammantaget
bara 27 %.
Börje Hörnlund säger här att det finns gränser för
vad AMS orkar med. AMS har ju visat på att man
orkar med ett antal åtgärder, men regeringen säger
nej till den åtgärd som AMS har påpekat borde
kunna vidtas.
Nu vill jag fråga Börje Hörnlund, och nu har Börje
Hörnlund återigen en möjlighet att svara: Vad är
prognosen för kontantstödet innevarande år? Förra
året utgjorde utbetalningarna 42 miljarder och
budgetmedel till AMS 28 miljarder, dvs. nästan
dubbelt så mycket i kontantstöd.
Börje Hörnlund vill hålla inne 2 miljarder i årets
budget. Vad är Börje Hörnlund och regeringen ute
efter? Först håller man inne 2,6 miljarder, sedan
ytterligare 2 miljarder. Vad är det, Börje Hörnlund,
som skall finansieras med dessa medel? Är det en
händelse som ser ut som en tanke att det s.k.
vårdnadsbidraget enligt regeringen också kostar 2,6
miljarder?
Använd resurserna till att öka kompetensen,
använd resurserna till investeringar i kommunerna,
sade Hans Andersson. Jag delar denna
uppfattning. Den passiva politiken har tagit över
den aktiva. Kontantstödet har blivit det
dominerande inslaget i svensk
arbetsmarknadspolitik. Börje Hörnlund
administrerar en arbetslöshet som vida överstiger
de 6 % han själv en gång satte gränsen vid. Detta
är inte acceptabelt. Jag delar Georg Anderssons
uppfattning, att det behövs en annan regering.
Därmed får vi också en annan opposition.