Herr talman! Fiskedebatten i dag behandlar ett antal motionsyrkanden.
Behandlingen av dessa motionsyrkanden måste ses i skenet av att det just nu pågår en diskussion inom EU om den kommande gemensamma fiskeripolitiken. I de flesta svar från majoriteten hänvisar man också till den pågående processen inom EU. I avvaktan på att det ska nås en överenskommelse om den europeiska fiskeripolitiken ligger även översynen av den svenska fiskelagen på is. Det är egentligen inte bara fiskelagen som behöver ses över; det är också högst nödvändigt att det sker en översyn av fiskets förutsättningar rakt igenom på nationell basis.
Frågan är om den här församlingen, och framför allt regeringen, vill ha ett svenskt fiske som bidrar till en levande kust och skärgård. Så som fiskeripolitiken och genomförandet av EU:s regler sker inom våra gränser handlar det bara om några få år innan vi genom politiska beslut har strypt möjligheterna till ett svenskt småskaligt fiske.
Anledningarna till att det svenska fisket håller på att utplånas är flera. Det beror inte minst på att det är kortsiktiga egenintressen som styr utvecklingen. Det är också många gånger så att man inte ser helheten och vilka konsekvenser de beslut får som fattas här i riksdagen och på myndighetsnivå.
Herr talman! Hur många gånger har inte den här församlingen framfört och beslutat att vi ska värna det småskaliga fisket runt Sveriges kuster? Och i nästan varje beslut undergrävs dessa intentioner. Svenskt fiske är i jämförelse med övriga fiskenationers inget annat än småskaligt, särskilt inte efter det att regeringen skänkte bort och privatiserade kvoterna för det pelagiska fisket.
När den svenska regeringen omsätter de europeiska fiskereglerna verkar det som om vi gör vårt yttersta för att skapa ett regelverk som blir näst intill omöjligt att följa. När det begås administrativa misstag av fiskaren, som numera ska vara dataoperatör, bötfälls han. När regeringen talar om att minska regelbördan för företag måste det vara så att de inte räknar fiskeföretag som näringsverksamhet. Dessa företag får varje år en allt större administrativ börda. Och dessa företag är just de småskaliga, kustnära fiskare som riksdagen och regeringen så gärna i ord men inte i handling vill värna.
Herr talman! I den senaste överläggningen som kommissionen hade med ministerrådet om den kommande fiskeripolitiken hade Sverige en avvikande mening om dumpning av fångst. Sverige ville inte gå med på att en viss procent av fångsten skulle få kastas död tillbaka i havet.
I motion MJ425, som jag yrkar bifall till, yrkas det på ett dumpningsförbud inom det pelagiska fisket, alltså i fisket efter bland annat sill och makrill. I dessa fisken får man förhållandevis lite bifångst, det vill säga fångst av andra arter än den art man försöker fånga. Det skulle därför vara ganska lätt att införa ett förbud mot att kasta fångst överbord just inom dessa fiskeslag.
Herr talman! När jag har tagit del av majoritetens - de fem borgerliga partiernas - åsikt säger de att en förutsättning för att införa ett dumpningsförbud är att det införs individuella försäljningsbara kvoter i alla fisken. Det är högst intressant. Jag undrar hur de ser detta samband. Det pelagiska fisket har och har haft försäljningsbara kvoter sedan en längre tid. Jag har inte noterat att regeringen har tryckt på för att detta fiske skulle gå före med ett dumpningsförbud. Men det kan ju vara så att regeringen och deras partirepresentanter samt de som förespråkar försäljningsbara kvoter bara har det som ett argument för att det ska bli lättare att driva igenom en privatisering av kvoterna inom alla fisken.
Om den här regeringen ihop med Sverigedemokraterna får som de vill införs försäljningsbara kvoter så fort beslut har fattats om den gemensamma fiskeripolitiken. Sammantaget gör regeringens fiskeripolitik det omöjligt för unga att över huvud taget kunna börja inom fisket. Hur ska de kunna finansiera en båt? Hur ska de finansiera redskap och inte minst det som ska finansiera båten och redskapen, nämligen kvoterna - alltså fångsten? Hur ska de kunna köpa upp kvoterna? Det skulle vara intressant att få reda på.
När regeringen säger att hela landet ska leva räknar den inte med den befolkning som finns utefter den svenska kusten.
Herr talman! Jag vill ta upp två motioner, en vardera från en moderat och en kristdemokrat. Båda motionerna handlar om Havs- och vattenmyndighetens förslag att utöka området i Kattegatt, som i dag har ett totalt fiskeförbud för svenska och danska trålare. Området som myndigheten föreslår ska få trålningsförbud sträcker sig över större delen av Hallandsfiskarnas fångstområde. Trålförbudet skulle även gälla dem som fiskade med selektiva redskap, alltså så kallad rist. Dessa fångar i princip ingen fisk.
Skulle detta genomföras skulle det slå undan benen för de flesta Hallandsfiskare, och då ska ni veta att det är just dessa fiskare som har gått före när det gäller att utveckla selektiva redskap. Dessutom är det värt att notera att fiskeförbudet, som jag sade, endast gäller svenska och danska fiskare. Tyska fiskare får gå in och tråla i det redan stängda området. Detta är fiskeripolitik à la Eskil Erlandsson. Det är väl bara att hoppas att den moderata motionen och KD-motionen får genomslag i regeringspolitiken så att inte allt Hallandsfiske slås ut.
Herr talman! Om riksdagens återkommande önskemål att vi ska värna det småskaliga fisket ska bli verklighet behöver Sverige en fiskeripolitik som stöder detta. Fram till i dag har det varit tvärtom.