Herr talman! Det kan låta mycket att det har ökat med 30 procent, men vi har en väldigt låg nivå på vattenbruket i Sverige, så det är inte så dramatiskt i faktiska tal.
Detta om det är storskaligt eller småskaligt är också en svår fråga. Det som måste bli det centrala är att man har tydliga miljökrav. Kan man uppfylla dem kan man ha den här typen av odlingar.
När det gäller lämpliga områden nämns vattenkraftsdammar i en reservation. Jag tror att det är ett högst lämpligt område. Där är det i alla fall ingen övergödningsproblematik utan tvärtom snarare en undernäringsproblematik. Det beror på att de är konstgjorda sjöar som inte möter humus på samma sätt.
Man måste ändå se vattenbruket som en produktion av högvärdigt livsmedel. Kan man ordna det inom miljöramarna måste det vara bra som ett komplement till fisket. Att säga att vi måste börja odla fisk för att vi har fiskat ut haven är ett helt galet fokus. Snarare handlar det om ett annat sätt att producera högvärdigt livsmedel. Inom miljökraven är det naturligtvis.
Det som är viktigt med strategin är att så många organisationer, myndigheter och forskningsinstitutioner har börjat prata med varandra om vad som är lämpligt. Man måste ju börja där någonstans. Vi kan inte börja här i kammaren med att bara tycka en massa saker.
Den handlingsplan man jobbar med förutsätter jag kommer att handla om sådant som miljökrav och liknande. När det gäller musselodling, som Jens Holm nämnde, och ostronodling finns det bara väldigt lokala miljöproblem, om ens det, så den typen av vattenbruk kan vi alla bejaka rätt upp och ned, men annars får man titta närmare.