Herr talman! Jag kan börja med att försäkra Jan-Olof Larsson att jag har en väldigt bra dialog med dem som fiskar både här och var, och kanske speciellt med dem som fiskar längs Bohuskusten eftersom jag hör hemma där. Där känner jag inga personliga problem.
Att få ungdomen att komma in i fisket handlar i grunden om att den politik vi för ska öka möjligheten att fiska. Fisket har hamnat i en nedåtgående spiral. Det handlar hela tiden om att vi ska minska och minska. Avsikten är dock att vi ska komma till ett läge där vi har en maximalt hållbar avkastning, och då ska det ju finnas mer att fånga och rimligtvis också fler som gör det. Det är naturligtvis ett system som vi måste titta på.
Detta har på något sätt inte varit aktuellt. Fisket har lidit av att man inte kan öka det. Jag är helt medveten om det, och det är en fråga vi måste diskutera.
Jag tycker att jag ganska tydligt flera gånger har sagt till Jan-Olof Larsson att jag inte tror på att man kan ha samma lösning över allt eller att överförbara kvoter skulle lösa alla problem, och det gör knappast Havsmyndigheten heller. Det är därför som man nu för en dialog även med andra organisationer. Jag vet inte hur SFR, Sveriges fiskares riksförbund, har kommit till sin ståndpunkt, men de har väl sina bevekelsegrunder. Men det finns också andra organisationer inom fisket, som har andra ståndpunkter. Det förs en dialog med alla dessa organisationer. Den frågan är inte i hamn. Jag tror att det är viktigt att man har den dialogen, så att det finns alternativa lösningar för olika fisken.
Jag ställer mig inte bakom påståendet att överförbara kvoter löser hela problemet. Lösningen ligger snarare i att man utvecklar selektiva redskap och så vidare. Det är det som är den stora lösningen till slut.