Herr talman! Jag tänkte ta upp två saker i min replik till Irene Oskarsson.
Det ena är möjligheterna för Sverige att driva en progressiv fiskeripolitik. Jag tog tidigare upp Norge i mitt anförande, och jag tror att de flesta som är inne i den här branschen är väl medvetna om att Norge har varit långt mycket framgångsrikare i sin förvaltningspolitik, att förvalta fiskbestånden, än vad EU har varit.
Norge har också utvecklat ett ganska långsiktigt samarbete med Ryssland där man lyckas påverka Ryssland, och det är precis som Jan-Olof Larsson från Socialdemokraterna säger: Norge påverkar också EU, därför att EU måste samarbeta med Norge.
Jag blir lite trött på de här fåniga argumenten mot mig att vi inte ska ha något samarbete alls om fiskeripolitiken inte styrs från EU. Självklart är det inte så. Men EU är inte en optimal organisation för att vi ska lösa de stora utmaningar som fiskeripolitiken innebär. EU har byggts upp för att man ska skapa en inre marknad där man ska kunna köpa varor och tjänster av varandra. EU har inte som sitt primära mål att man ska rädda miljön, rädda fiskarna eller någonting annat. Det är därför alla de här viktiga frågorna alltid hamnar på efterkälken inom EU.
Sedan skulle jag vilja fråga Irene Oskarsson angående fiskodlingar. Tycker Irene Oskarsson, som Moderaterna sade här tidigare, att det är fel med subventioner till fiskodlingar, ja eller nej?