Herr talman! Om någon som är helt okunnig om vårt lands lagar och traditioner av en ren händelse befann sig i kammaren för att lyssna på denna debatt skulle den personen först och främst gripas av respekt för talarnas stora engagemang för barns situation men därefter förvånas över de grundsatser på vilka stora delar av diskussionen vilar.
Det talas om att "tillåta", om att "införa", om att "ge rätt till". Mer sällan nämns vad det egentligen handlar om, att ta bort ett förbud. Det är två vitt skilda perspektiv, och de leder tankarna åt vitt skilda håll. I det ena fallet handlar det om att staten har makten i sin hand, och att staten i sin välvilja kan ge den enskilde lov till något. I det andra fallet ligger beslutet hos den enskilde, och staten använder sin myndighet bara när det finns överväldigande starka skäl att gå in och göra det.
Valet mellan dessa två synsätt blir särskilt viktigt när det handlar om livets slut och livets början. Att staten pekar på en människa och säger att "detta liv borde inte få bli till" är i grunden en oerhörd maktutövning som riktas mot den enskilde i tillvarons kanske viktigaste ögonblick. Låt oss aldrig glömma detta när vi diskuterar och lagstiftar om hur och i vilka livssituationer en kvinna borde tillåtas bära ett barn.
Denna församlings makt att påverka det allra mest privata i människors tillvaro ska inte underskattas. Låt oss använda den makten med eftertanke. Vi kan använda den för att bygga murar, stänga igen, låsa ute. Men vi kan också använda den för att öppna, släppa in och bygga till så att fler får plats.
Sakta men säkert har vi byggt om och byggt till så att barn födda utanför äktenskapet fått fullt rättsligt erkännande, att adoptivbarns ställning stärkts, att alla par kan få tillgång till assisterad befruktning och möjlighet att prövas som adoptivföräldrar och att alla barn kan få möjlighet till rättsliga band till sin styvförälder, oavsett om styvföräldern är av det ena eller det andra könet.
I dag kan vi fatta principbeslut om att slopa förbudet för ensamstående att få tillgång till assisterad befruktning och göra en förutsättningslös utredning om surrogatmoderskap, en utredning där vi ska väga in både positiva och negativa erfarenheter från andra länder. Låt oss glädjas över möjligheten att vi kan fatta det beslutet, och låt oss vara ödmjuka inför om denna församlings makt ska användas till att motverka eller erkänna familjens och föräldraskapets mångfald.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.
I detta anförande instämde Maria Lundqvist-Brömster och Barbro Westerholm (båda FP).