Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 2.
Vi har ett grundkoncept i vårt samhälle. Det har vi i generation efter generation byggt upp det här samhället kring. Det handlar om att ha en mor och en far. Det handlar om att förstå sitt ursprung, om identitet, om integritet.
Min far dog när jag var relativt ung. Men jag kan lova att jag under hela mitt liv har kunnat relatera till honom, dels i uppväxten, dels senare i livet. Han fanns alltid där - inte fysiskt närvarande eftersom han mest var ute på det stora havet i väster, men han fanns, och finns, som en viktig del av mig.
Det finns många ensamstående mödrar. Dessa kvinnor gör storverk med sina barn. Men jag tror att det är viktigt, ja, faktiskt avgörande att barnet också har en pappa att relatera till, oavsett om han finns nära familjen eller inte på grund av skilsmässa eller att han inte längre är i livet - så som det blev för mig när min far plötsligt drabbades av sjukdom och avled. Pappa är alltid pappa.
Pappor är viktiga för barn. Vi behöver fler närvarande pappor i barns liv, inte färre. Vår lagstiftning bygger på att pappor har ansvar för sina barn, och vi kristdemokrater vill inte minska pappans roll eller ansvar.
Jag ser det ur barnets perspektiv. Det handlar om barnets behov och barnets bästa. Barn som ska födas saknar egen röst. Vi kristdemokrater fortsätter att värna barns rätt till båda sina föräldrar, och vi vill därför inte öppna för att ensamstående kvinnor ska få genomföra assisterad befruktning. Kort sagt, barn behöver två föräldrar att relatera till.
Vi är ju det parti i Sveriges riksdag som mer än andra hävdar att familjen är en sammanhållande länk i vårt samhälle. Det finns de som menar att familjen är en gammalmodig och uråldrig institution som inte har någon egentlig roll att spela längre. Om man söker efter den åsikten finns det ett antal politiska partier som jag kan rekommendera. Därför blir Kristdemokraternas röst så oerhört viktig.
Herr talman! Den andra stora frågan i det här betänkandet gäller surrogatmoderskap. Här har samtliga partier utom Vänsterpartiet och Kristdemokraterna slagit in på en väg som jag menar är tveksam. Att frågan utreds är ett steg på vägen mot ett införande också av detta, och det är mycket tveksamt ur en rad etiska aspekter.
En kvinna ska alltså bära andra personers barn. Hon är bärare av andras börda under nio månader men får inte skörda frukten av det, såvida hon inte får ekonomisk ersättning. Och här, mina vänner, ligger en uppenbar fara för att många av dessa kvinnor blir exploaterade, speciellt de som lever under fattiga förhållanden i till exempel Indien och Polen.
Hur ska barnet förstå sitt ursprung i en sådan här situation och få svar på de ständiga frågorna: Vem är jag? Var kommer jag ifrån?
Men, säger någon, om tre vuxna personer kommer överens om att låta en kvinna vara surrogatmamma, vad har staten med det att göra? Det borde väl vara upp till dem.
Staten ska garantera barnets rättigheter. Barnet har annars ingen talan. Vi talar ju ofta i riksdagen om barns rättigheter och barnets bästa. Barnperspektivet kommer vi kristdemokrater aldrig att överge.
Det är intressant att notera att när det vid sidan om barns rättigheter också handlar om vuxnas rättigheter tar övriga partier, utom Vänsterpartiet i det här fallet, genast lättare på problemen.
Herr talman! Anders Andersson tog tidigare i debatten upp de argument som den socialdemokratiska regeringen anförde för tio år sedan när de ansåg att surrogatmoderskap inte är etiskt försvarbart. Nu har Socialdemokraterna ändrat sig. Men vad säger de socialdemokratiska väljarna ute i vårt land om det här?
Vad säger övriga partiers medlemmar och väljare om den väg ni slagit in på? Har ni lyssnat på dem som gett er förtroendet att fatta viktiga beslut i Sveriges riksdag? För det är väl inte så att det är beslut fattade ovanför huvudet på svenska folket?
I detta anförande instämde Anders Andersson och Annika Eclund (båda KD).