Herr talman! En familj som duger för KD är mamma-pappa-barn, det är tydligt när man hör Roland Utbult.
Vad händer om det är mamma-mamma-barn eller pappa-pappa-barn? Två vuxna som älskar varandra och som har barn, duger inte det alls? Det är en sådan fråga som är relevant att ställa till Kristdemokraterna. Jag tycker också att det är mycket relevant att ifrågasätta att på det här sättet klassa ned alla andra familjekonstellationer. Ensamstående föräldrar som älskar sina barn och som jobbar och sliter och kvinnor som har valt att få barn genom insemination eller på annat sätt och som har ett jobb har tänkt igenom beslutet, har ett nätverk och släktingar omkring sig som ställer upp och tillsammans ger barnet en väldigt bra och trygg uppväxt - det duger tydligen inte.
För Vänsterpartiet kan familjen se ut på väldigt olika sätt. Det betyder inte att den inte är viktig. De närmaste människorna kring ett barn, de närmaste vuxna som ger kärlek och trygghet, är jätteviktiga. Men det kan se ut på många olika sätt.
Den här bilden av att det perfekta är mannen, kvinnan och barnet tycker jag snarare skapar en sorts stigmatisering av alla andra familjekonstellationer som finns. Det tror jag inte gynnar barnen, och det gynnar inte de andra familjekonstellationerna heller.
Vad vi behöver är ett samhälle som faktiskt har barnperspektivet i fokus oavsett vilken familj barnen lever i. Det har inte KD, utan man talar om vad som gäller, är bra och är normen, och det ska alla andra rätta sig efter, annars vill de inte ha en bra uppväxt för barnen.
Jag förstår inte det här, Roland Utbult! Mamma-mamma-barn eller pappa-pappa-barn - kan inte det duga lika bra?