Herr talman! Självklart har barn behov av föräldrar. Men nu var du inne på begreppet familj, och då satte du likhetstecken mellan det och det som är mamma-pappa-barn. Du måste vidga ditt familjebegrepp! Det handlar inte om din eller min livsstil, utan det handlar om vilket samhälle vi bygger upp, vilken lagstiftning vi har, vilket stöd vi ger och vilka möjligheter vi ger till människor som gör olika livsval och på alla sätt försöker ge sina barn en bra uppväxt. Det ska kunna fungera oavsett vad man väljer för familjekonstellation, och det ser jag inte att KD bejakar alls.
Vill man ha närvarande pappor, som jag sade tidigare i dag, vore ju en delad föräldraförsäkring jättebra. Vi vet av erfarenhet att pappor som har tagit del av sina barns småbarnstid och varit nära dem inte blir sådana pappor som försvinner vid en skilsmässa eller jobbar hela tiden och inte har tid med sina barn. Det är de som kommer att fortsätta att spela en stor roll och ha kontakt med sina barn oavsett om det blir skilsmässor eller inte.
Sedan är det inte så att man är ensamstående jämt för att man fått barn som ensamstående via insemination, eller att man alltid är en familj för att man varit det när man fick barnet. Det är en väldigt statisk bild. Vi vet ju att väldigt många förhållanden spricker. Vi vet att ensamstående kvinnor som har fått barn genom insemination kanske träffar någon att leva med. Den här bilden är alltså oerhört statisk, och jag tycker att KD verkligen borde fundera på vilka signaler man sänder ut när man bygger upp en idealbild som består av
en
familjekonstellation.
Vad vi vill göra är att stötta människor så att de kan ge barnen en trygg uppväxt. Vi vill att föräldrar ska kunna jobba och fungera med barnen samtidigt. Vi vill ha barnomsorg med mindre barngrupper och se till att inga ensamstående föräldrar behöver vara fattiga i den utsträckning som de är i dag. I stället vill vi ha ett samhälle som bejakar olika familjekonstellationer och som skapar trygghet för och kärlek till barnen.