Herr talman! Jag kan inte förstå detta. Om jag säger att det är en bra konstellation med mamma-pappa-barn, vad hindrar det att jag respekterar andra former av konstellationer? Jag lyfter fram pappans roll och säger att han är viktig. Vi vill inte minska pappans roll, men det vill tydligen Eva Olofsson göra. I allt annat när det gäller jämlikhet och så vidare lyfter du fram fädernas roll, men här är det bara en förälder som det handlar om.
Det finns inget motsatsförhållande i att jag anser att en familj är en viktig grundkonstitution i vårt samhälle och att det finns andra konstellationer. Jag vet att familjer ser olika ut. Jag har många vänner som lever i andra situationer än jag själv som faktiskt har en familj som består av mamma, pappa, barn och även barnbarn.
Jag vill säga också att när det gäller pappa-pappa-barn är det inte min livsstil, men det ger mig inte rätt att döma andra människor. Jag vet vad det handlar om när man väljer att leva i pappa-pappa-barn-konstellationen, eller som du gav exempel på, till och med fyra föräldrar, om jag förstod det rätt. Man har valt det. Jag dömer absolut ingen. Jag har inte rätt att göra det. Jag tror säkert att man lever i varma, goda förhållanden, absolut! Men det hindrar inte att jag lyfter fram pappans roll, och det vill jag fortsätta att göra.
Ensamstående gör storverk, och det sade jag. Men jag menar att barns behov av föräldrar är starkare än vuxnas längtan efter och rättighet till barn.