Fru talman! Jag vill säga att jag uppskattar Kenth
Högströms engagemang och hans anförande i det
förra ärendet väldigt mycket. Jag tackar också för det
goda rådet, som vi naturligtvis tar till oss.
Fru talman! För att spara kammarens tid ska jag
bara beröra några frågor i detta viktiga betänkande.
Det rör talerätt i mål om hävande av faderskap, auto-
matisk gemensam vårdnad och Vänsterpartiets reser-
vation till förmån för en motion om en barnbalk.
I betänkandet behandlar lagutskottet tre motioner
som samtliga tar upp frågan om talerätt i mål om
hävande av faderskap. Utskottsmajoriteten, dvs. Soci-
aldemokraterna och Vänsterpartiet, avvisar motions-
kraven. Motionärerna vill att änkor ska kunna få prö-
vat i domstol om den avlidne mannens särkullbarn
från tidigare förhållande verkligen är hans biologiska
barn.
I ett par motioner hävdas att många änkor ställs i
en psykologiskt och ekonomiskt svår situation om det
uppdagas att det finns en tidigare okänd arvinge.
Själv känner jag bara till ett fall. Därför skulle det
vara intressant att i dag få veta hur många fall motio-
närerna känner till.
Det fall som jag och flera andra av riksdagens le-
damöter har varit i kontakt med gäller en kvinna som
i samband med bouppteckningen efter sin avlidne
man fick oväntad kännedom om att han hade barn
från ett tidigare förhållande. Maken hade erkänt fa-
derskapet och betalat underhåll men däremot inte
berättat det för någon. Kvinnan fick förutom en chock
ekonomiska problem, eftersom hon var tvungen att
sälja sin lägenhet för att särkullbarnet skulle kunna få
ut sin arvslott.
Den första tanke som dyker upp när man ställs in-
för ett sådant faktum är att det inte kan vara sant.
Tvivel börjar uppstå huruvida maken verkligen är
biologisk far. Jag kan förstå det. Men i det här fallet
har mannen uppenbarligen levt med en livslögn. Vi
vet inte orsaken till det. Vi kan heller inte få veta det,
därför att mannen är död. Ur moralisk synpunkt är det
naturligtvis oacceptabelt, enligt mitt sätt att se det.
Men det är inte riksdagens uppgift att sätta sig till
doms över det. Faktum kvarstår att mannen hade
erkänt faderskapet.
Sverige har ratificerat FN:s barnkonvention. En
enig riksdag har uttalat att barnens bästa alltid ska
komma i främsta rummet.
Fru talman! Motionärernas och reservanternas yr-
kande har inte barnens bästa för ögonen. Det måste
vara djupt kränkande för såväl barnet som barnets
biologiska mor, om hon är i livet, att utsättas för
domstolsprocess och obehaget med provtagningar
som måste göras för att fastställa faderskapet. Man
kränker faktiskt också den avlidne mannen, som valt
att leva med sin livslögn. Jag yrkar avslag på reserva-
tion nr 1.
Så vill jag gå över till reservationen om automa-
tisk gemensam vårdnad. Frågan om att införa en be-
stämmelse som innebär att föräldrar automatiskt får
gemensam vårdnad från barnets födelse eller fader-
skapsbekräftelse har diskuterats under lång tid. Enligt
tillgänglig statistik anmäler så många som 95 % av
sammanboende föräldrar att de ska ha gemensam
vårdnad. När det gäller icke sammanboende föräldrar
är motsvarande siffra 50 %. Det visar att de allra
flesta par väljer att ta ett gemensamt ansvar för sina
barn. Det är bra.
Vårdnadstvistutredningen som kom med sitt be-
tänkande 1995 pekar på omständigheter som talar
mot en regel om automatisk gemensam vårdnad för
ogifta föräldrar som inte bor tillsammans. I betänkan-
det sägs bl.a. att det kan finnas en risk att modern inte
medverkar till att faderskapet blir fastställt, att ge-
mensam vårdnad skulle uppkomma även om barnet
kommit till vid våldtäkt eller annat sexualbrott och att
även barn som avlats vid en tillfällig förbindelse
skulle komma att omfattas. Utredningen pekar också
på att det finns andra situationer när gemensam vård-
nad inte är förenlig med barnets bästa, t.ex. om för-
äldrarnas konflikt är så svår och djup att de över hu-
vud taget inte kan prata med varandra, än mindre
samarbeta i frågor som rör barnet.
En annan försvårande omständighet som talar mot
att man skulle införa en regel om automatisk gemen-
sam vårdnad är att det saknas en klar och tydlig mar-
kering av att samboförhållande faktiskt föreligger. I
folkbokföringen går det inte att utläsa om ett sambo-
förhållande föreligger därför att det finns föräldrar
som, trots att de lever i ett samboförhållande, av olika
skäl har valt att inte vara folkbokförda i samma fas-
tighet. Det förekommer också att föräldrar kan vara
folkbokförda i samma fastighet fast de inte bor till-
sammans. De kan t.ex. bo i olika lägenheter i samma
hus, i samma trappuppgång. Vi har ju inte något lä-
genhetsregister.
Fru talman! Vänsterpartiets uppfattning är att en
väl fungerande gemensam vårdnad är det bästa för
barnet. Statistiken visar att de allra flesta föräldrar tar
det ansvaret. Men det finns fall när det är klart
olämpligt, och det är när det förekommer våld inom
familjen. Då ska gemensam vårdnad vara utesluten.
Det är inte så lätt. Det finns komplikationer med en
sådan lagstiftning. Jag yrkar avslag på reservation
nr 2.
Fru talman! Jag vill kort beröra frågan om infö-
randet av en barnbalk. Jag yrkar bifall till reservation
nr 4.
Vi har valt att stödja en motion av Annelie Enoch-
son, Kristdemokraterna, som vill ha till stånd en ut-
redning om behovet av att införa en barnbalk i svensk
lagstiftning. Vänsterpartiet har haft ett liknande krav;
jag tror att det var 1995.
Det är angeläget att det finns ett samlat regelsys-
tem där barnens rätt sätts i fokus. Men vi är inte så
naiva att vi tror att barnens ställning stärks bara ge-
nom att man inför en särskild balk, lika lite som vi
tror att det blir bättre miljö bara för att vi har en mil-
jöbalk. Själva vitsen med en barnbalk är att det som
rör barn får ett eget avsnitt i lagboken. Det ger signa-
ler om att barn är viktiga och att de har rättigheter.
I föräldrabalken utgår man från föräldraperspekti-
vet. Man sätter föräldrarätten i främsta rummet. Det
visas tydligt, som vi pekar på i vår reservation, av att
barn har en underordnad roll. Föräldrar kan t.ex. väg-
ra att umgås med sitt barn utan några som helst kon-
sekvenser. Ett barn däremot kan, som en yttersta
åtgärd, bli hämtat av polis för att föras till en av sina
föräldrar.
Fru talman! Det var kort. I övrigt yrkar jag bifall
till förslaget i lagutskottets betänkande. Jag hade trott
att Tasso Stafilidis skulle gå upp och uttrycka Väns-
terpartiets glädje över utskottets tillkännagivande om
överflyttning av vårdnaden när det förekommer våld i
familjen. Nu kommer han inte att göra det. Marina
Pettersson kommer att utveckla det närmare.