Fru talman! Först vill jag yrka bifall till Center-
partiets reservation nr 7. I övriga ställningstaganden
som gjorts från Centerpartiet instämmer jag.
Hänsyn till barnets bästa är rubriken på mitt anfö-
rande. Ett av Centerpartiets mål är att medverka till
ett barnvänligare samhälle. Det innebär för oss att
barnen ska ha en stark ställning och att de ska mötas
med respekt. Det är inte alltid som jag tycker att vi
lever upp till barnets bästa. Många gånger ges de
vuxna företräde på barnens bekostnad.
Att alla barn ska få uppleva en god omvårdnad
och umgänge med sina föräldrar är vi nog alla över-
ens om. Trots alla goda föresatser har antalet omhän-
dertagna barn ökat i Sverige under 90-talet. Det har
blivit ett tuffare klimat för föräldrarna med ökade
krav och minskad tid för att odla relationer. Inget
barn ska ändå behöva känna sig övergivet om en
katastrof inträffar i deras liv. Det måste alltid finnas
någon som tar ansvar och parti för barnet. Dagens
insatser är otillräckliga, sett ur ett barnperspektiv. För
barnens skull måste vi synliggöra deras behov och
våga stå på deras sida.
Angående gemensam vårdnad för ogifta föräldrar:
De flesta barn föds i dag av föräldrar som inte är
gifta. Lagstiftningen bör därför anpassas till den tid vi
lever i och bygga på ett delat föräldraansvar, oavsett
samlevnadsform. Utgångspunkten bör vara gemen-
sam vårdnad om barnet efter det att faderskapet har
fastställts. Lagstiftningen bör utgå från att en majori-
tet av föräldrarna är skötsamma och omsorgsfulla om
sina barn. Föräldrar som inte lever upp till detta be-
rörs av andra lagar.
Vid beslut om vårdnad och umgänge ska syftet
alltid vara att göra det som är bäst för barnet. Barnets
rätt till en trygg och kärleksfull uppväxt är det primä-
ra.
I situationer där kvinnor utsätts för familjevåld
drabbas också barnen. Där familjevåld sker måste
gärningsmannens lämplighet som vårdnadshavare
med umgängesrätt ifrågasättas. Varje händelse som
kan benämnas som familjevåld där barn förekommer
måste leda till åtgärder som sätter barnets bästa i
centrum. Det är vår skyldighet att bidra till att barnet
inte utsätts för vare sig psykisk eller fysisk misshan-
del. Barn som tvingas bevittna våld som sker inom
familjen saknar trygghet. De barnen behöver också
omsorg och någon att tala med efter de traumatiska
händelserna. De behöver kvalificerad hjälp. Föräldrar
kan vägra att umgås med sina barn, men barn kan inte
vägra att umgås med våldsamma föräldrar.
Vårdnadsutövande: För att göra vardagen lite lät-
tare har Centerpartiet föreslagit att en ny bestämmelse
införs i 6 kap. i föräldrabalken. Motivet är att ge bo-
endeföräldern större beslutanderätt i frågor som gäller
barnets dagliga omsorg. Dagens regler kan medföra
stora problem rörande små praktiska frågor, som lätt
kan bli uppförstorade av föräldrarna om de har en
konflikt sinsemellan. Att båda har laglig rätt att vara
med och bestämma om allt är en god tanke men i
praktiken inte alltid så klokt.
Jag vill också ta upp lite grann om utredning i mål
om vårdnad, boende och umgänge. Det gäller vård-
nadstvisterna. Vi har tagit del av att det på många håll
pågår långa vårdnadstvister, så långa som fem, sex
och sju år. Detta sliter naturligtvis på alla parter, men
jag vill hävda att det sliter mest på barnen. För bar-
nets bästa bör man sätta in resurser så att utrednings-
tiderna kan kortas ned - detta utan att kvaliteten för-
sämras. Jag tycker att det är mycket olyckligt att
utredningar kan tillåtas ta så många år.
Även barnens rätt att komma till tals vid vård-
nadstvister bör ses över. Vi har i dag en tolvårsgräns.
Men det förekommer faktiskt att även barn som är
äldre än tolv år har svårt att få komma till tals och
avgöra hos vilken av föräldrarna de vill bo. Till sy-
vende och sist är det ändå föräldrarna som har det
yttersta ansvaret när vårdnadskonflikter uppstår. Det
är naturligtvis viktigt att föräldrar som inte är sams på
ett tidigt stadium erbjuds samverkanssamtal.
Jag vill också ta upp lite grann om talerätten, som
också har tagits upp här tidigare, i mål om hävande av
faderskap. Även i år har flera motioner väckts, precis
som tidigare år under den här mandatperioden, och de
gäller framför allt talerätt för arvingar som ställs inför
okända barn som ger sig till känna efter faderns död.
Huvudregeln är att arvingarna inte har någon tale-
rätt. Men det bör faktiskt finnas undantagssituationer.
En situation som bör omfattas av undantag är när den
utpekade fadern nekar till faderskap men efter rätte-
gång och under stor press så småningom erkänner
utan att blodprov tagits. Fortfarande med misstanke
om att han inte är fadern, men hårt pressad av omgiv-
ningen, accepterar den ut utpekade faderskapet. Möj-
ligheterna att ogiltigförklara faderskapet är mycket
små. Men det finns faktiskt en omständighet som jag
tycker att det kan finnas skäl att åberopa, och det är
om det efter många år visar sig att mannen har varit
steril. Om inga blodprov har tagits, kan man inte vara
säker på detta förrän det har undersökts.
Jag vill understryka de fall som vi alla känner till
här, men jag vill också sätta fokus på de okända barn
som dyker upp. De fall där ett barn och en vuxen haft
en etablerad relation - barnet kanske har vuxit upp
hos fadern - berörs inte av vårt krav om talerätt, oav-
sett om det är en biologisk far eller inte. Det handlar i
stället om helt okända barn, om fadern har erkänt
faderskap under mycket stor press och om det finns
en misstanke om att han är steril.