Herr talman! Jag förstår den inställningen. Men
det är väldigt många barn och kvinnor som har lidit
väldigt mycket under dessa år och som inte har fått
något stöd. Tycker Marina Pettersson att det uttalande
som jag också refererade till från 1997/98 har den
tyngden att domstolarna har sett detta? Måste det inte
till något annat, ett tillkännagivande eller någonting,
som förhoppningsvis gör att domstolarna ändrar upp-
fattning? De har ju uppenbarligen inte sett detta. Vad
ska vi i så fall göra åt det?