Herr talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till
förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna
med undantag för bifall till motion L201 och delvis
bifall till motion L301 gällande vårdnaden om barn
när den ena föräldern gjort sig skyldig till grov
brottslighet mot den andra föräldern.
Vi debatterar nu lagutskottets betänkande LU9. I
betänkandet behandlas faderskapsfrågor, vårdnads-
frågor och frågor om umgängesrätt. Vi ska ha i min-
net att den stora utvärderingen av 1998 års föräldra-
balksreform kommer inom kort. Många av de motio-
ner som behandlas i betänkandet kommer att inrym-
mas i den aviserade utvärderingen och arbetet som
gäller 1998 års föräldrabalk.
Herr talman! I denna utvärdering kommer frågor
om barnets rätt att bli hörd att genomlysas. Låt oss
alla komma ihåg att barn som har förmågan att ut-
trycka sin vilja med hänsyn till mognad och ålder
också har rätt att bli hörsammade.
Min uppfattning är att om fler barn blir hörsam-
made om var de vill bo och var de känner sig trygga
så skulle Sveriges domstolar i de svåra vårdnadstvis-
terna ha färre verkställigheter och färre polishämt-
ningar, och det skulle finnas fler lyckligare barn i
Sverige. Vidare kan man fundera på om vi över hu-
vud taget ska behöva stora starka poliser i svarta
piketbilar för att hämta barn.
I motion L264 tas barnets rätt att komma till tals i
vårdnadstvister upp. Utskottet har inte tillstyrkt mo-
tionen. Dock har utskottet våren 1999 beslutat att ge
ett förordnande gällande frågan om juridiskt biträde
för barnet i svåra vårdnads- och umgängestvister.
Detta förordnande har utmynnat i att en utredare har
haft i uppdrag att biträda Justitiedepartementet i frå-
gan om eget juridiskt biträde i vissa svåra vårdnads-
och umgängestvister. Uppdraget ska redovisas nu i
vår.
Den ensamutredare som regeringen tillsatte 1998
skulle biträda Justitiedepartementet med övervägan-
den om vad som bör göras för att ratificera Europa-
konventionen som Europarådet bestämt. I den kon-
ventionen finns det artiklar som uppmanar staterna att
överväga att ge barnet en ställning som part och rätt
till ett eget juridiskt ombud i alla processer som rör
barn. I denna konvention, European Convention on
the Excercise of Children s Rights, finns en artikel
med uppmaningen att överväga barnens rätt att få en
ställning som part och rätt till eget ombud i alla pro-
cesser som rör barnet. Sverige har undertecknat denna
konvention men ännu inte ratificerat den.
Barnens rätt att komma till tals kommer enligt vad
utskottet erfarit också att behandlas inom ramen för
den aviserade utvärderingen av 1998 års föräldra-
balksreform.
Utskottet anser att varken det pågående arbetet
med anledning av ratificeringen av Europakonventio-
nen eller det kommande utvärderingsarbetet bör före-
gripas av riksdagen med något särskilt uttalande.
Herr talman! När det gäller frågan om umgänges-
sabotage måste vi komma vidare. Umgängessabotage
är skadligt för barnen och deras behov av bägge för-
äldrarna om barnets vilja och kärlek finns för dem
båda. Men vi lagstiftare måste återigen komma till
barnets rätt att bli hörd. Det kan aldrig vara umgäng-
essabotage när barnet absolut inte vill ha och är rädd
för umgänge av en eller annan godtagbar anledning.
Detta tas upp i motion Ju393 yrkande 4, och i motio-
nen står följande:
Ett barn som vägrar träffa den andre föräldern
med rätt till umgänge, blir till slut hämtad av polis.
Motionären vill ha en barnbalk.
I motion L310 vill motionären att barnet ska kun-
na utkräva mer delaktighet i barnets liv av den osyn-
lige föräldern och även ha rätt att utkräva umgänge av
den som inte frivilligt tagit del av barnets uppväxt.
Vid 1998 års föräldrabalksreform övervägdes
sanktioner, exempelvis vite, men regeringen konstate-
rade att ett påtvingat umgänge kunde verka i felaktig
riktning och kanske inte skulle vara till gagn för bar-
net.
Utskottet förutsätter att alla dessa motionsspörs-
målen kommer att aktualiseras i översynen av 1998
års föräldrabalksreform och att regeringen återkom-
mer till riksdagen om det skulle visa sig erforderligt.
Herr talman! Det tillkännagivande som vi ger re-
geringen gällande bifall till motion L201 och delvis
bifall till L301 gällande vårdnaden om barn när den
ena föräldern har gjort sig skyldig till grov brottslig-
het mot den andra föräldern är av den naturen att
regeringen ska se detta tillkännagivande utifrån att
det är en förstärkning av barnets rätt och att det ska
främja barnets bästa. Att prövning automatiskt ska
ske när grov brottslighet mot medföräldern inträffar
är dock inte detsamma som att det med automatik ska
vara så att den som har utfört handlingen automatiskt
ska förlora vårdnaden.
Jag kan inte undgå att i mitt anförande nämna det
som Viviann Gerdin, Berit Adolfsson och Ana Maria
Narti har tagit upp i sina anföranden om hot, våld och
kränkande behandling av den ena parten och medför-
äldern. Vi har tidigare genom åren genomgående
uttalat att vi ser väldigt strängt på det och att gemen-
sam vårdnad i sådana fall är utesluten. Vi har sagt
detta, och det måste ankomma på våra myndigheter
och våra domstolar att se till att de kan och har kun-
skaper om den lagutveckling som sker i Sverige.
Enligt min mening misshandlas och kränks ett
barn som återkommande gånger i livet åser att dess
moder misshandlas och kränks varje gång som det
sker.
Det här är en svår och tung fråga. Den borde ingå
och kommer väl att ingå i den aviserade utvärdering-
en av 1998 års föräldrabalksreform.
Herr talman! Jag kommer nu också att ta upp tale-
rätten och hävande av faderskap i de tre motioner
som har väckts, L233, L268 och L292, och som tar
upp frågan om arvingens talerätt i mål om hävande av
faderskap. Om lång tid förflutit efter det att mannen
avlidit och arvingarna skulle ha den här talerätten vill
jag bara kort påpeka att talerätten måste innefatta alla
mannens arvingar. Då menar jag att även den utanför
äktenskapet födda arvingen ska ha talerätt.
Utskottet har tidigare, vid behandling av liknande
motioner, hänvisat till det perspektivet att man i den
juridiska litteraturen ställt frågan om inte ett rättsligt
faderskap i sådana sammanhang som tas upp i motio-
nerna borde betraktas ur ett perspektiv som även
inkluderar respekten för ett socialt faderskap och
barnets intresse, som vi också har hört i anförandena
före mitt, av att vara bibehållet sin rättsliga status som
barn till en viss man.
En faderskapsbekännelse sker då modern är ogift
eller faderskapspresumtionen har brutits. Då ska fa-
derskapet fastställas genom bekräftelse och dom.
Denna bekräftelse är då en formbunden rättshandling
som ska ske skriftligt och bevittnas av två personer.
Förutom detta ska bekräftelsen godkännas av social-
nämnd och moder. Detta kan ses som lite krångligt,
men det stärker barnets ställning och det säkerställer
att det går rätt till.
I frågan om faderskapsbekräftelse finns inga när-
mare bestämmelser i lag om vem som äger föra talan
om ogiltigförklaring av faderskapet. Dock finns det
rättsfall, NJA 1998 s. 525. Där talas det om bestäm-
melserna om talerätten för mannens arvingar som
enligt 3 kap. 1 § föräldrabalken gäller vid hävande av
faderskapspresumtion och då ska tillämpas analogivis
vid ogiltighetsförklaring av faderskapbekräftelsen.
Detta innebär att talan kan väckas av mannens
maka eller arvingar om mannen dör innan barnet är
fött eller om fadern dör efter barnets födelse men
varaktigt inte sammanbott med barnet och inte heller
efter barnets födelse bekräftat att barnet är hans och
har talerätt.
Rätten att väcka talan finns dock inte om det för-
flutit mer än ett år från den dag talan väckts om att
mannen är far till barnet och han fått del därav. Detta
gäller också dödsboet.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag i detta anfö-
rande säga att faderskapsbekräftelse som tillkommit
genom dom och som vunnit laga kraft skiljer sig från
situationen med presumtions- och bekräftelsefallen
såtillvida att faderskapsfrågan är definitivt avgjord.
Omprövning av domen kan då endast ske genom
resning som beviljas i hovrätt eller Högsta domstolen.
Men då måste nya omständigheter eller bevis åbero-
pas vilka sannolikt skulle ha lett till en annan utgång i
målet. Denna nya omständighet krävs och begräns-
ningsregeln motiveras just av det skälet att barnet inte
ska behöva riskera att bli faderlöst lång tid efter sin
födelse och att barnet ska ha intresset att vara bibe-
hållet sin rättsliga status som barn till en viss man.