Fru talman! Det har diskuterats rätt så mycket och
ingående här om talerätt i mål om hävande av fader-
skap. Jag måste erkänna att jag inte kände till det fall
som verkar vara känt för alla andra. Så jag tänker inte
diskutera just det fallet. Jag tänker inte heller försöka
konstruera möjliga fall, för jag tycker att vi komplice-
rar den här diskussionen i onödan. Min reaktion, och
mitt bifall till motionerna i den här diskussionen,
bygger helt enkelt på den text som jag flera gånger
har fått läsa omkring dessa frågor.
Det var flera gånger som vi hade den här diskus-
sionen i utskottet, och varje gång har vi i slutet av
betänkandet fått läsa en oerhört komplicerad argu-
mentering för att behålla gamla regler och gamla
metoder för att bekräfta eller häva faderskap.
Jag kan inte förstås varför vi fastnat i de här
gamla reglerna, varför vi fastnat i de här gamla meto-
derna. Alla fall som jag har hört beskrivna är otroligt
komplicerade, och jag tror inte att vi någon gång kan
skriva en lag som absolut, precis och exakt kan täcka
vilken situation som helst i livet. Men en lagtext bör
vara relativt enkel så att var och en förstår vad som
står där. Det här blir så komplicerat, så otroligt sofis-
tikerat. Det finns så många komplicerade steg som
ska tas. Det är därför jag yrkar bifall till reservation 1.
Jag ska också tala om talerätt i umgängesfrågor.
Då yrkar jag bifall till reservation 6. Tanja Linder-
borg säger att hon inte vill utsätta barnen för oändliga
rader av rättegångar. Det kan jag förstå. Jag har sett
sådana situationer i vårdnadstvister, och då var inte
morfar och mormor eller farfar och farmor inblanda-
de på något sätt. Det var fruktansvärda konflikter
mellan föräldrarna, och då blev ständiga överklagan-
den av gamla vårdnadsbeslut ett slags ständigt pågå-
ende tortyr av en f.d. partner, en f.d. make eller maka.
Om vi vill ha ett mindre antal rättegångar i de här
frågorna bör vi alltså i första hand tänka på att sätta
stopp för de här evigt återkommande överklagandena.
De kostar väldigt mycket tid. De tar väldigt mycket
pengar från någon som måste betala. De är ett slags
ständigt plågeri av dem som straffas av en f.d. part-
ner.
När det gäller umgänge med far- och morföräld-
rarna vill jag bara säga att det är grymt att acceptera
att konflikterna mellan föräldrarna drabbar både barn
och gamla. Jag tror på familjen. Jag har själv sett vad
det betydde för mina barn när min mor äntligen, efter
många år av påtvingad skilsmässa på grund av en
totalitär regim, kunde komma till Sverige. Jag såg hur
mycket deras liv berikades, hur mycket större dimen-
sion deras inre fick genom närheten med den gamla.
En av de stora bristerna i vardagen i vår tid är segre-
gationen mellan åldrarna. När jag försvarar den här
reservationen vill jag åtminstone bidra lite grann till
att minska denna ålderssegregation. Så jag yrkar
bifall när det gäller det här med vårdnaden.
Till slut, herr talman, vill jag med mycket glädje
tala om det beslut som finns på s.14, där man tillkän-
nager bifall angående de fall där våld förekommer
mellan man och kvinna när det gäller en automatisk
prövning av vårdnaden.
Jag tycker att det är en stor vinst för oss alla att
just den här komplicerade situationen äntligen har fått
en mänsklig lösning. Vi föreslår inte att den som har
brukat våld för alltid ska straffas att inte träffa sina
barn. Men vi föreslår en prövning som gör det möjligt
att den här våldsbenägna personen inte ska få vårdna-
den av barn.
Jag vill påminna om att våld mot kvinnor också är
våld mot barn. Inget barn som har sett sin far slå
modern kan må bra. Inget barn som lever i en familj
där blodiga konflikter upprepas kan må bra. Barnets
bästa krävde denna lagändring. Och jag är väldigt
glad för att detta äntligen har kommit till en mycket
bra och välbalanserad lösning.
Våld mot kvinnor är tyvärr ett ämne som vi på ett
fruktansvärt sätt har fått diskutera under de senaste
veckorna. Varje steg vi tar för att minska möjlighe-
terna för att våldet fortsätter är en mycket stor vinst
för hela samhället.
Med detta vill jag avsluta mitt anförande.