Fru talman! Vänsterpartiet anser att priset på transporter ska inkludera kostnaden för miljöskador, hälsoeffekter och trafikolyckor. Det gäller också andra samhällsekonomiska kostnader.
Skatten på bensin och diesel är ett mycket effektivt ekonomiskt styrmedel för att styra över transporter eller trafikarbete till färdsätt som är skonsammare mot miljön. När bränslepriserna höjs ökar efterfrågan på bränslesnåla fordon och alternativa bränslen. Om höjda bränslepriser dessutom kombineras med utbyggnad av kollektivtrafiken ges fler motivation och möjlighet att använda andra färdmedel än bilen. Både socialt och ekologiskt är det bra.
Till skillnad från regeringen har vi även varit medvetna om att en höjning av bensinpriset negativt påverkar dem som bor i landsbygd. Vänsterpartiet har därför bland annat föreslagit ett riktat statligt stöd till ökat resande med kollektivtrafik i landsbygd samt sänkt fordonsskatt för vissa landsbygdskommuner.
För delar av landsbygden saknas förutsättningar för en fungerande kollektivtrafik. Trots Vänsterpartiets förslag till kompensatoriska åtgärder innebär, som jag tidigare nämnt, den höjning av drivmedelsskatterna som också Vänsterpartiet förespråkar att det finns ett behov att differentiera kostnaden för bilåkande i olika delar av landet.
Detta skulle kunna ske genom att vissa delar av landet får en nedsättning av fordonsskatten, alternativt ges ett lägre bränslepris vid pumpen eller får en annan avdragsgräns för reseavdraget - kanske ett höjt reseavdrag eller något annat som ger samma önskade effekt. Olika förslag ger olika effekter. Till exempel skulle ett lägre bensinpris vid pumpen bidra till att bensinmackar i landsbygd ges större förutsättningar att överleva.
Det krävs dock en grundlig utredning för att få fram ett system som kan differentiera beskattningen av bilismen utifrån regionala skillnader. Mot bakgrund av detta anser vi att det ska tillsättas en utredning som får i uppgift att analysera förutsättningarna för och lämna förslag till hur beskattningen av bilismen kan differentieras utifrån regionala skillnader.
Med detta yrkar jag bifall till reservation 2.
Fru talman! Detta år är mitt första år som ledamot av skatteutskottet. Under förra mandatperioden var jag bland annat arbetande ersättare i miljö- och jordbruksutskottet och intresserade mig då särskilt för tillståndet i Östersjön där övergödningen är det kanske allvarligaste problemet.
För att vi inom rimlig tid ska nå det mål som är satt, nämligen att Östersjön ska återfå samma status som den hade för 50-60 år sedan, måste kraftfulla åtgärder vidtas och principen om att förorenaren ska betala upprätthållas. Därför var det ett allvarligt bakslag i detta arbete när den borgerliga regeringen avskaffade skatten på handelsgödsel. Vi vet ju att jordbruket står för en stor del av övergödningen av våra hav, särskilt Östersjön.
Utskottsmajoriteten skriver i betänkandet att skatten på handelsgödsel har begränsad styrförmåga. Emellertid har så viktiga instanser som såväl Jordbruksverket som Sveriges lantbruksuniversitet gjort andra bedömningar.
Jordbruksverket har till exempel gjort bedömningen att en avskaffad skatt på handelsgödsel på kort sikt ökar rotzonsutlakningen med 1 200 ton.
SLU skriver i sitt remissvar inför avskaffandet av skatten på handelsgödsel att dess effekt i form av minskad utlakning är i samma storleksordning som den effekt som insådd av fånggrödor ger, vilket beräknats till ca 1 560 ton kväve per år. SLU:s slutsats är att ett slopande av gödselskatten försvårar möjligheten att klara det svenska åtagandet i Baltic Sea Action Plan.
Avskaffandet av skatten på handelsgödsel är allvarlig även av ett annat skäl. Handelsgödsel innehåller nämligen kadmium som är ett metalliskt gift som bland annat kan orsaka benskörhet. Som bekant är benskörhet ett allvarligt folkhälsoproblem inte minst hos den kvinnliga befolkningen. Detta problem har bland annat Kemikalieinspektionen uppmärksammat.
Tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet motsatte sig Vänsterpartiet avskaffandet av skatten på handelsgödsel. Mot den bakgrunden yrkar jag bifall till reservation 7 i betänkandet.
I betänkandet säger utskottsmajoriteten att regeringen bör undersöka i vilken utsträckning skatteskillnaden mellan diesel miljöklass 1 och diesel miljöklass 3 kan minskas under mandatperioden. Jag menar att det är förhastat att begära denna undersökning eftersom dagens skatteskillnad mellan diesel miljöklass 1 och diesel miljöklass 2 fortfarande är motiverad.
Diesel miljöklass 1 har lägre halter av aromatiska kolväten och polycykliska aromatiska kolväten som vid förbränning ger upphov till hälsovådliga partikelutsläpp. I nyare motorer för vilka gäller krav på lägre avgasutsläpp och på avgasefterbehandling blir skillnaden mindre. Men enligt Transportstyrelsen står fordon med begränsad eller ingen rening av partiklar fortfarande för en betydande del, ca 75 procent, av fordonsparken. Framför allt gäller det tunga fordon och mobila maskiner.
Det tar tid att ställa om fordonsparken till fordon med rening av utsläppen som är så pass bra att skillnaden mellan miljöklass 1-dieseln och Europadieseln är försumbar.
Dessutom anger Transportstyrelsen att koldioxidutsläppen från fordon enligt de flesta studier generellt blir lägre vid drift med miljöklass 1-diesel, åtminstone för tunga fordon.
Ett avskaffande av skatteskillnaden kommer i dagsläget således att öka trafikens utsläpp av hälsovådliga partiklar. Därför, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 3.